Philippa - Ensamheten.
Vers 1
Det är jag , jag som bara har fyllt mina sexton år
Redan nu har jag börjat att slicka mina sår
Snart orkar jag inte med livet och den eviga smärtan
Ingen kan säga att hoppet lever vidare i våra hjärtan
Snälla gå till kyrkan och tänd ett ljus
Bara nån vilsen själ kunde hjälpa mig ut
Varför ska jag vara här på jorden om ingen vill ha mig här
En skugga som ingen ser bara ett stort besvär
Alla dessa jävla bråk, hat och alla svek
Jag försvann och levde inte längre i en verklighet
Vet verkligen inte vad jag ska göra med mitt liv
Är jag på ner för dödens trappa med tysta kliv
Hundra tusentals tankar går runt i min hjärna
Jag tittar upp emot himmelen och ser en ensam stjärna
Så stor,vacker och mäktig men endå så ensam
Jag vet ju hur det är jag bor ju med den känslan
Refräng
en skugga som bara är svart
en som ingen ser i en ensam natt
sen när ljuset kommer ser mig ingen ändå
jaha då får jag väl leva med det då.
Vers 2
Skönt,fridfullt och tyst på dom ensamma haven
Men jag känner mig bara fängslad och begraven
Konstig och knas alla bara viskar bakom mitt öra
Är jag djävulen som ingen vill ha med och göra
FÖr jag vet inte vad ska jag säga jag finner inga ord
Sorgen i mitt hjärta kommer alltid att vara stor
Alla dessa vackra minnerna som jag så väl minns
Nu är allting bara borta som om ingenting finns
Alla bara går förbi det är inte en jävel som ser mig
Varför , snälla kan du inte göra något jag ber dig
Ensamhet och tomhet är allt jag känner i mitt liv
Alla tror man mår bra men ingen vet hur man känner inuti
Att någon nån gång ska kunna älska mig det kan jag glömma
Men tänk om..äcsh jag kan bara forstätta att drömma
Fast jag vet att när himmlen öppnar sig och sänder ut ett ljus
Ska jag lämmna att bakom mig och bara komma ut till slut
Refrängx2
en skugga som bara är svart
en som ingen ser i en ensam natt
sen när ljuset kommer ser mig ingen ändå
jaha då får jag väl leva med det då.
"Jag har inget skelett i garderoben / jag har en hel kyrkogård i källaren" - Organism 12
|