När jag ser dina ljusa ögon

När jag ser dina ljusa ögon


När jag ser in i dina ljusa ögon,
så möts jag av en himmelsidyll
en idyll bottnad av ett helvete.
En berusning utan sinnesdämpning,
Snarare en tillämpning,
För att känna desto skarpare,
Att få lidandet att brinna varmare,
Förstå innebörden av ångesten av att falla
Falla mot en botten som ingen vet hur den är.
Jag känner mig indignerad,
För att just du utav alla jag mött,
Får mig att vekna när du lindar,
Du lindar din kärlek runt mitt hjärta så sött.

Jag ville innesluta innebörden av denna fascination
Tillåter dig inte lossa min gravitation.
När du krossar min stolthet,
Då saltet gnuggas in i mina såriga ögon,
Men jag trots smärtan ler,
Ja jag ler, ler så brett när jag vet att ingen ser,
Ser att jag är så lycklig över att få känna kärlek.
Kärlek, vare sig med eller utan dig.
I min innehållsförteckning radas mitt liv upp,
Från början till det som senast var mitt slut,
Innan det kommer nytt,
som ska dokumenteras,
Men att beskriva din närvaro är en utmaning,
Så här sitter jag och ristar,
ristar in tankar på min egen uppmaning.

Det jag känner efter att tiden gått,
Går inte att förklara,
för än har jag dig inte förstått.
Men jag störtar långsamt mot ingenstans,
Jagar genom luften,
medan jag försöker finna min balans.
Din längtan efter att jag ska förlåta,
Ditt behov av att jag ska förstå,
När du aldrig släppte mig inpå?
Alla sveken som kom, att jag inte såg?
Brutna löften som jag sparade,
och vårdade likt en skatt,
jag trodde mina minnen med dig var lyckliga,
men mitt huvud spelade mig ett spratt.

Oh ja, du har lämnat fruktansvärda sår efter dig,
Ju omtänksammare du är desto ondare gör det,
För när jag inser hur du kunde ha varit,
Om du hade menat varenda gest.
Ifall jag hade haft möjlighet,
Möjlighet att glömma det som hänt,
Så jag kunde bli som ny.
För du gjorde mig till en soldat,
Alltid på sin vakt.