[Dikt] - Kärlek/Vänskap
Information: Jag tror att många har varit i denna situation, då man varit väldigt kär i någon men personen i fråga vill bara ha en som "vän".
Jag såg på dig med stora väntande ögon, jag trodde att livet började här.
Jag såg hur tornen började falla, när allt jag gjort var till besvär.
Jag hoppades på ett liv, där allting var som jag drömt om, men sen blev jag väckt.
Jag ser hur livet försvinner, lämnad att förintas sakta men säkert meddans du förblir perfekt.
Vi ser så mycket, och tror ännu mera, tills vi en dag ställer oss upp för att protestera.
Allt det jag trodde var inte värt någonting, ett foster av min fantasi, det kan man konstatera.
Men nu står vi bägge två på samma plats, så långt ifrån varandra som det går att komma.
Jag fryser inombord, frosten täcker mina ögon, jag lider och mitt liv har somnat.
Varför det blev som det blev det vet ingen alls, och jag tänker inte mera.
Jag hoppas att jag kan få se dig längst ner på jorden, när dina tankar ska separera.
Att få sväva iväg till en bättre plats för att jag gjorde rätt, meddans du får stanna här.
Livet slutar bortom rungande skratt och döda charader, ja du ska stanna här.
Den vänskapen som föddes när allting tog slut, är inte värd någonting speciellt.
En sorg är född, och den kommer jag att bära med tills jag ser något originellt.
För här finns inget som är värt att observera, bara ett kallt dött leende.
För det finns inga förklarningar som försvarar ett sådant beteende.
En person vars vänskap och trohet du kunde ha fått, kan du nu se segla iväg mot bättre tider.
Mot en plats långt bort där sådana som du inte gör så att han lider.
/ Andree K. Eriksson
facebook.com/idiomatisk - fan page
|