[Militant Lingvistik] Komik & BobbyJames - Den Gamle & Havet

[Militant Lingvistik] Komik & BobbyJames - Den Gamle & Havet

Begav mig ut på regnbågen, hörde gospelsången i mänskligheten-
Livet förblev underbart, seglats styrt mot horisonten & oändligheten-
Lättade ankar med fjättrade tankar, fann precisionen i valda timmar-
Hissade segel i svaga vindar & min skyddsängel med svaga vingar-
Oceanen, mitt öde, vid en blodröd solnedgång hördes plågors kall-
En spådoms hand, som visade vägen till döden genom vågors svall-
Tår som rann, nerför kinden, svalde saltsmaken som en modig man-
En åtanke i huvudet, att inte ge upp förens fötterna nått kornig sand-
Tankar som varit, & tankar som spårlöst försvunnit i min minneskrets-
Tankar som finns, & tankar som tårlöst befunnits innuti en siluett-
Terassen av livet, från vilken soluppgången sågs dömd men bunden-
För så många drömmar som dränkts, då jag vadat i önskebrunnen

För det är lyckans minnen som tar mig till hamnen vid staden-
Tankar från den skeppsbrutne, tillägnad den gamle & havet..

Havet och den gamle, den vackra och den fula-
Jag tappade suget samma dag som vattnet blev fruset-
För likt en ocean förblir min livsroman-
Iskall och stelfrusen precis som en vinterdag-
Precis som mitt timglass har tiden runnit ut i sanden-
Så nu sitter jag vid hamnen, med flaskposten i handen-
Och det finns en sak som inte sagan förtäljer-
Staten strör salt i såren på den fallna snöängeln-
Och tiden kryper förbi, livet flyger förbi-
Och ingen bryr sig ett skit när hjärtan fryser till is-
Inte ens den söta fågelsången lyckas röra år av ångest-
Så jag hissar segel & lossar ankar för att möta horisonten..

För det är lyckans minnen som tar mig till hamnen vid staden-
Tankar från den skeppsbrutne, tillägnad den gamle & havet..