Crew - Cocktail från mitt huvud. (Flera texter!)
Mitt hatkrig blev kärlek, upplevde ömsesidig välvilja.
Min älskade är klistrad vid själen, som tatuerad på min näthinna.
Men min själsfrid blir till världskrig om min text blir beskuren.
Min glädje blir en näve som jag riktar mot censuren!
Sprid orden, vi borde berätta det som inte adelsflickorna hör.
Alla barn måste få veta att flickan med svavelstickorna dör!
Sanningen slog honom i ansiket, ett slag räckte.
Överdos av moderjord genom ett par texter.
Alperna är småsten, hans böteslappar utgör världens klippblock.
Hans omgivning gick från ryggdunk till rygghugg,
nu har han bara hörlurar, ångest och sin jävla hiphop,
plus någon enstaka vän,
en ovärderlig klen tröst som han glömmer gnatandes hem,
men han saknar dem alla, vill prata sen,
men han kan just nu inte sjunka lägre
kryddar sin egen filosofi med mera idioti,
svär att han ska knulla världen
och backa ifrån kulturkrockar.
Han sitter och blundar i en stulen bil.
Att ställa allt till rätta, som att springa ikapp en skjuten pil.
De säger att en bild säger mer än tusen ord,
det måste vara ont om bra poeter på vår frusna jord
Jag säger att en blick säger mer än tusen miner
man kan förundra sig om munnar, men ögon ljuger inte
Allt jag inte är, allt jag inte kan bli
känns så begränsat, kan jag ens nå min framtid
Allt som jag en gång var, allt som jag kunde bli
allt som nu existerar endast i en försvunnen tid
Jag slutade skriva, för det fanns knappt nån som läste,
men trampade till slut på en knappnål i gräset
borde säga mig nånting att jag skriver dikter på mitt mattaprov
en lyricist i för små skor som skriker ”Visst de passar nog!”
stor i min omgivning, men liten ute i stora världen
obetydlig i universum, nästan vital för hon den goda själen...
ni vet Soul, vars händer kan göra så min mage fylls av fjärilarna
vet inte säkert varför, men mina aningar är färggranna
ah, av bara farten får jag lust att ytterligare kämpa,
men då och då gråter även världens lyckligaste människa!
Ni sover under täcken,
jag sover under tecken ni önskar att ni kunde tyda
intill min älskade, fortfarande med vässad penna under dynan
men livet är kort, så varför sover jag bort en tredjedel,
eller mer, man är i trance, tar inte paus ifrån TV-spel och DVD
man fastnar så lätthänt för någnting enkelt, men visst du
att det egentligen är underligt att så mycket invecklat sticker ut?
Här är en känsla av obehag, en ordlös varningssignal.
En människa, ett solens barn, en storögd galning i stan.
Som sådan är jag betraktad, som hastigast, i ögonvrån,
men de bilderna hålls uppe på er instabila fördomsvåg.
Jag är mina tankars slav, en idiot utan manual,
min egen spökskrivare, radikal, Diktonius jaguar
Jag kom, jag såg och var synlig så jag annammades.
Jag tänkte, skrev och såg nu tydligt hur jag behandlades
Annorlunda!
Som alla andra klandrade sandlådsungar,
med en massa kassa och punkterade drömmar.
Se mig mellan kyrkobänken och värktabletten,
varje frustrerande söndag.
Er gud är god!
Så varför döda i hans namn i religiösa sammandrabbningar?
Våga äntligen tro att alla religioner kan vara sanningar.
Jag respekterar allas tro, men inte hjärntvätten...
Och hungrande ungar skiter i om de hamnar till himlen, helvetet eller skärselden.
Tack för att, jag inte behöver leva i ett krigsland
Tack för att, min mamma slapp uppleva missfall!
Tack för att, jag lyckats ta mig upp ur all kvicksand
Tack för att, jag någongång kopplar min micksladd!