Fegon - Ett kärleksbrev
Finns inga rim, finns inga punchlines finns inget som de flesta vill se. Det finns inget. Jag har inte tänkt på en enda rad eller formulerat något. Det är bara taget från msn nu ikväll efter att blivit lämnad av flickvännen och jag har inte vågat ringa henne efter.
Fegon ©säger:
Hur är det?
Jessica säger:
Sådär.. :/ sj ?
Fegon © säger:
självömkan
Jessica säger:
okej
Fegon © * säger:
Egentligen tänker jag ju inte något på dig när det är så här, jag tänker ju inte vad som är bäst för dig och hur du mår bäst. Jag tänker bara på hur ledsen jag är, och hur jobbigt det är att verkligen gråta. Det blir så egoistiskt, men det gör så ont att tappa något man håller så kärt om hjärtat att jag inte kan tänka på annat.
Jag har så mycket jag vill säga och så mycket jag känner nu, men jag kan inte få ner det i ord och jag började skriva en slagstext för att få ner mina känslor, men det blir så sterotypt. Känns som att försöka få in tusen känslor i ett ord, men det är omöjligt.
Och jag vet inte hur många gånger jag sagt "förlåt" och "vi måste få det att fungera igen" så det har förlorat all sin innebörd. Och först ikväll har jag insett hur egoistiskt jag tänker. Jag vill inte ens berätta hur jag känner, jag vill inte ens tänka på hur det kan bli bättre eller om vi kan fortsätta. Jag vill bara veta hur du mår och hur du känner dig, jag vill bara veta hur du vill ha det.
Och om du berättar det så får du inte tänka på att det är till mig du berättar det. Vill bara få veta hur du får det och om du blir gladare, kanske inte för stunden men i längden.
Jag har aldrig förstått ordet kärlek riktigt ordentligt, och den riktiga kärleken förstod jag inte föränn den gjorde som mest ont. Det är så lätt att leva och mår bra, när allt går så bra, men samtidigt så tungt då allt faller till botten. Snälla, berätta om dig... det är det enda jag vill veta