Olycklig kärlek okej lilla gumman jag ska tala klarspråk- att lämna allt som vi genomlevt var svårt- aldrig bönat och bett för att du lämnat mig- men det skulle hjälpa mig om du älska mig- kan inte sluta undra varför det händer mig? var jag verkligen så hemsk? samlar mod fast- återkommer till att jag förlorat min attraktionskraft- skrattar åt allt, nyår och dessa kära minnen ditt beslut är gammalt men kan inte kännas mindre- längtar till dagen jag återigen får känna himmeln- men är osäker om det sker innan jag ramlar av pinnen- och om det sker naturligt eller av piller? jag finner min värld upp och nervänd- där felmålade tavlor säger att jag e rädd- för framtiden och allt vad den innebär- vad jag är kapabel till och vad jag inte är- erbjuds nya bekanta med hjälpande händer- men tyr mig i ren rädsla till stjälpande vänner- varför valde du honom, är jag sämre? - HJÄLP!!! om du nånsin vart kär hur kan du låta det sluta här? du är inte längre fast i min famn utan där- hos honom, i hans säng.. vill inte veta mera- det värsta är inte beslutet utan att du e kall- du sa att jag inte hade nåt att oroa mig för- samtidigt kände du till att jag är skitskör- att muren kan brista vid första bästa anstöt- ligger nostalgiskt på mitt rum ensam halvdöd- beakandes hela spektaklet, hela mitt liv- du var det enda som kunde hela mitt liv- dela min frid 24/7 oavsett årstid- du var så fin, och jag en svår skit- som numera får dras med ett ständigt hårt liv-