Ovisshetens hav är kallt året om med mentala köldskador- i verkligheten förekommer inga drömsagor- är högtid att glömna anor och falska ordspråk bakom drapperier är världen ganska toksvår- så jag traskar på vid sidan om gamla fotspår- jag är rädd att hamna mitt i andras blodspår- vägrar bli som dig, och falla ner i svarthål- vid kanten hänger jag mig hellre själv i taggtråd- utanför teatern skulle jag slippa låtsas- och fly bekymmer genom börja sippa shottar- det jag skulle sakna vore mickar och allt- önskar att vi alla kunde födas om som bäbisar- och slippa gå den svåra vägen med krisar- vi går på trädflisar, dag in dag ut- min själ är instängd men han vill dra ut- brottas med de tankar som vill ha ett rakt slut- ref. seglar målmedvetet på ovisshetens hav- mot graven som barnet som inte lekte klart- tills jag finner en liten avskild, och viker av- där jag för mig själv kan trotsa tidens lag går enligt egen karta sedan jag stridit slag- följer omöjliga drömmar tills jag blivit glad- även om jag lidit av motgångar av vidrigt slag- fortsätter jag motsätta mig allt som ni vill va- jag skriver tankar, men ämnar släppa singlar- ingen vindpust skulle kunna lätta dimma- (alltid varit seriös) med ett skämstamt skitnamn ses på bryggan där jag redan längtar till land- ligger stunden efter i vatten ensam likkall- jag var alltid han som aldrig vann, och allt ni fann- var en lika belastad som patetisk vandringsman- som sökte människor att greppa hand i hand- valt att gå min egen väg och aldrig velat återvända- kanske aldrig lyckas återhämtas ifrån bråken hemma- tänker över världen, gråter en kvart, och sover ensam- mina fråger lämnar kroppen medan plåger kämpas- minnen är som vrekdelar från en sänkt skuta- men även orsak nog att lösa livet med en kula- har aldrig lärt mig läxor utan att få en hemsk bula- jag vill också kunna känna att livet är tursamt- ref. varför utbildas i kemi och inte mentala kampsporter? osäkra män är som oceaner utan havsdofter- denna mans ångest botas endast med rapsånger- tvi på haschbongen som fördubblar allt nonsen- själen känns solkig för världen är konstig säkert är konst fint, men kärleken som vi- eftersöker visar sig i form av läger vid en trång stig- där vi strävar efter säkert skitrikt långt liv- även normader följer människor som döljer känslor- andra glömmer jäntor och sjunger stämmor- utelämnade från världen i mörkrets regnskog- i en tillvaro där kvinnor är smycken- och grisen säger pass på fingeravtrycken- i toppen av skithögen finner jag rykten- bägaren rinner över för allt känns så svårt- slår bort tanken och kopplar av med shenmue 2- ref. fortsätter trotsa tidens lag... och motsätta mig allt som ni vill va...