Wilén - Hon svävar vid horisonten
Du kan känna dig så trygg under min örnvinge
och din sköna, varma blick kan smälta snöflinger.
Låt mig älska dig, snälla, låt mig bara vara din.
De giftiga äpplet kan få ruttna i vårat paradis.
Vi kan förvandla alla regndroppar till rosenblad.
Vi är två kalla änglakroppar & skulden är obetald.
Sådde sinnesfreden, fast de va tort i vattenkannan,
spruta insektsmedel, nu får jag vara kackerlackan.
Tvågnstankar omfamnar mig med frusna armar
och dom bara kramar åt tills jag slutar andas.
De käns som om jag har hamnat i knarkträsket,
kallsvetten rinner & jag har brutna framtänder.
En svart ängel som bara sliter ut mitt hjärta.
Klara inte av känslan, så jag skriker ut smärtan.
Jag ser gudinnan sväva bort över horisonten,
så nu väntar jag, kanske hon aldrig nånsin kommer?
Skriva ur sig hjälper, tack till pennan.