Lite skriveri på tåget hem..
är det här skiten jag är värd, vandrande sliten o tärd
andlös, nere i bottenskrapet och spriten är min själ
jag vill vandra upp jag sammlar luft men tappar lust
går alltid ständigt ängslig
det är väldigt skämmigt att andas samma luft..
som er, för er kanske detta låter jävligt vemodigt
men att förlora sitt liv på grund av sprit o för man är speltokig
jag får snart förse mig att bära samma kläder varje dag
skriker ut "Jag vet att jag inte kommer ha nått hem" i ett andetag
jag hade chansen men den rann iväg med tidvattnet
och jag dränkte sorgen med spritflaskor (spritflasker)
Lämmnade nära o kära när jag satte mig på en hållplats
som inte skulle leda nånvart
förutom en alkoliserad lever och glansiga ögon
jag borde inte få höra musik in i dessa skamliga öron
ödet har talat för mig, mitt liv är blott ett minne
nu ligger jag här på golvet o blodet från skottet rinner....
Fucks your life up crew
Tjabo!
|