En sån där trist djup text i sann Whoa-anda
Ännu en text om självmord, kommentera gärna.
Varför leva när livet tar död på hoppet
och när världen är vackrare på insidan av ögonlocken?
jag ser att vissa tankar faktiskt är sjuka
men visst ser världen skev ut genom vattnet på rutan?
och när gråten är borta och man torkat varje tår
kanske man fortfarande inte orkar leva på
men kom ihåg, att visst kan man lida
men det nog ändå kan vara ganska livat på andra sidan
så vandra vidare och strunta i gammalt lidande
och varför då vänta på någon annan att visa dig?
för självmord kan vara helt okej, när du är försvunnen
jag menar, vem skulle tacka nej till ljuset i tunneln?
fast på några sekunder kan livet förändras rejält
så tänk på det väl, innan du låter kroppen lämna sin själ
och sitt inte still och bara vänta på ett under
tänk istället på att även den sämsta fågeln sjunger.