Idiotförklarad - Skyller denna på feberyrsel.
Sjuk och uttråkad. Vardagslivet. Lyriskt sett.
Varje dag är likadan, klockan går framåt som vanligt,
ung och dum, när blir man förståndig? Jag är gammal och barnslig.
Tampas med var kris jag går igenom... dagligen,
och så fort jag kommit ur en första så blir jag svag igen.
Skiten tär på en, klart den gör, djävulen är stolt över dagens skörd,
jag är ett hedersoffer, tydligen, och träffas av den raka högern.
Sjuk och uttråkad. Vardagslivet. Lyriskt sett.
Varje morgon är lika jobbig, plågsam och nollställd,
är tonåren verkligen så jobbiga? Du kan fråga ett offer!
Ja, sanningen är den att jag redan känner mig som en pensionär,
det är sant, jag är och förblir nog den första och sista att kommentera.
Man måste se till det goda, men om inget gott finns,
ska man då virra runt i evigheter och bara se sig omkring?
Sjuk och uttråkad. Vardagslivet. Lyriskt sett.
Varje kväll när jag går och lägger mig, smyger sig tankarna på...
jag är nästintill död... men jag andas ändå.
Psykos! Sinnesbild! Trumtakt! Borta! Ett ändlöst mörker...
tänjer gränser, tänjer dörrspringan tills jag kan klämma mig igenom.
Om jag skulle strunta i rimmet och sammanhanget,
om jag skulle strunta i skrytrapp... om jag bara skulle skriva sånhär osammanhängande skit, om jag helt enkelt bara skulle skita i hypen, sluta låtsas vara bra på nånting, kasta bort min så kallade talang och skriva sånthär istället...?
Skulle jag bli lika propsad på whoa då?
www.soundcloud.com/whateverist
www.paradigmskifte.se
|