kort text, första som ja har skrivigt.
Jag är poeten som skriver poesi av de döda, finner min inspiration av mitt liv och andras börda. Nu står jag i det mörka och tänker på mitt förflutna de ljusa de glada och de goda precis som alla säger de va bra när man var barn. Jag är den riktiga skuggan ur sorgensstad för varige steg jag tar så känner jag annat livs smärta i mitt så kallad iskalla hjärta, smärtan blir tårar tårarna blir blod som rinner ner för kinden livet vad fan vill du mig det ända du gör är att vilseleda mig genom mina tankars labyrint, nu klättrar jag mot toppen men när jag väl står på toppen då inser jag, att jag är på toppen av den oändliga botten jag setter mig ner och skriver ned allt jag gjort och allt jag förstår men jag kan inte hjälpa det för allting gick för fort precis som mitt liv passerar i revy.
http://trocaroc.blogspot.com/
|