Crew - Oberoende om och men... (12+8+10)
Jag tror du var född med det... Därav bristen på respekt.
Talang? Jag känner inte ens till ett sånt begrepp.
Skriver en text, se det som att jag kastar en lyra,
fatta, förstå, och se mig kämpa, se mig den ensamma myran.
Jag känner mig oberoende... Oberoende hur jag känner mig,
vad som händer, kommer hända mig, hände mig för länge sen.
Även om någon skulle frysa tiden skulle jag inte sluta tina!
Även om resten av världen skulle sluta ögonen skulle jag inte sluta skriva!
...DU KAN TVIVLA... Det är mer än vad jag kan.
Samma sak gäller tvärtom, det kan jag säga på rak arm,
men jag är inte bättre vetande, säkerligen troende,
en självständig lyricist, beroende av att vara oberoende.
________________________________________ ______________
Här ligger mer än en hund begraven...
Dagens samhälle, värsta djurkyrkogården,
därför springer jag undan lagen!
Allting är så jämnsmutsigt, därav den här fläckfria världen.
Svårt att fatta hur mycket sann rättvisa kräver.
Det rena är osynligt, men uppfattas och det inverkar säkert,
men gäller det inte oss ser vi inte dess innersta väsen.
För många av dem som har tagit, är dem som har.
För många jävla om och men, men om jag...
________________________________________ ______________
Jag hade ingenting att skriva om... Och det skrev jag om.
Fick någonting ut av ingenting och det kan jag glädjas åt.
Vinden suddar ut tecknen som jag har lämnat på marken.
Ingen suddar ut bläcket som lämnade pennan för pappret,
för min skull, på mitt sätt, för att ni ska fatta.
Pennan är mäktigare än svärdet, orden förlorar mot mina tankar.
Vinden tar med sig lyricisten, orden skiter i om det är blåsigt.
Lyricismen i sig står på sig, byter inte ut sin åsikt.
Får nya anledningar... Håller sig fast vid samma syfte.
Jag skrev den här texten, du läste vad någon annan tycker.
Hälsningar från Finland:
www.johankvarnstrom.com
|