Den första ärliga text jag skrivit
Det första jag insåg är att jag redan lidit min tid
Ser mig i spegeln och undrar ”vem är figuren jag givit ett liv?”
Jag följer med strömmen, har pengarna till att trösthandla
Ler lite åt problemen, gråter ensam, ler igen för att uppskattas
Ibland känner jag för att stanna till, skita i allt och lämna er
För ingen av er förstår vilka problemen är som jag får kämpa med
Först idag når känslorna handen, och från handen till min dataskärm
Från datorn till mina ögon,, och då inser jag,, jag hatar mig
Jag lever på hatet till mig själv, det föder mig dag efter dag
Vart tog min drömvärld vägen? Ville gud hålla mig vaken ett tag?
Vart är alla vännerna när man som mest behöver en tröstande kram?
Någon undrade hur jag mådde.. ”bra” .. det va det första jag sa
Skriver känslor med ena handen, och torkar tårar med min andra hand
Men ingen förstår hur ont det gör.. när folk bara rycker på axlarna
Jag tar mina tankar till graven, och tar med mig penna och papper
Vinkar adjö till min familj,, dagen då jag lättar från marken
Jag kämpade tappert,, men modet försvann med min självdistans
Sitter ensam i mörkret och har mina texter som min änglavakt
Vinden vänder nog snart.. det blåser storm och jag ramlar till marken
Orgeln spelas, jag ligger likblek och stampar till takten
Alla murar är sprängda,, alla tårar har svidigt
Men hur känns det att läsa den första ärliga text jag någonsin skrivit?
Jag skiter i om texten är tight, jag skiter i om ni hatar den
Men faktumet kvarstår,, När jag dör kommer ni alla att sakna mig!!
Det är JAG som får er att inse att livet är värdefullt
Det är JAG som stod över lyckan,, så ni kunde få en näve full!!
Jag hatar er alla! Far åt helvete, jag vill bara vila i frid…
På min gravsten kommer det stå ”Tack Joel, du som givit oss liv”