Crew - Promenad + Vinterregn (12+12 rader)
Om jag mår dåligt vill jag inte att folk skall fråga hur jag mår
-Hur är det egentligen?
-Jo tack bra, du kan gå...
Det är som det skall vara ibland, då detaljerna hotar mig
vilket händer då de frustrerande sådana ter sig att hopa sig
och Måste inte en till person ropa hej när man vänder sig
och igen måste man höra
-Hur är det nu? Det var länge sen...
Jag säger bara bra tack, fastän jag skulle vilja berätta
att det är mindre bra just nu, men perfekt både innan och efter
så traskar jag vidare dit jag ska, men följer ingen riktning
marken blir intressant när nästa person möter mig med blicken
men sen tar jag mig själv i kragen,
ropar till han hon där längre ner på gatan
-Jag var lite instängd innan, kan vi ta en kaffe, min vän jag måste prata...
======================================== =
Medan detaljerna droppar ner på min panna
tyst och osynligt, så håller jag andan
tillsammans målar de mig en frustrerande bild
fastän jag i förväg frågar mig själv, vad leder det till
kan inte sudda ut bilden, men lyckas sakta bromsa in
stannar inte helt, men lyckas fatta någonting
fastän ingenting ter sig tillräckligt tydligt
och jag ser ut genom fönstret, där faller vinterregn kyligt
allt är bra i sig, men dessa detaljer kommer hela tiden
att vara frustrerande, men bara i förhållande till livet
till situationen, så oberoende om vinden vänt,
eller ej,
även innanför fönstret ser jag hur det faller vinterregn
Hälsningar från Finland:
www.johankvarnstrom.com
|