Tankar om vintern-1 vers
Detta är mitt prov att förbättra mitt flow som ja fått kritik, skulle blivit en låt men nu blev det bara en vers för ja palla inte skriva mer om det ämnet
Ja fortsätter vandra fastän vindarna piskar på/
Viskandes tisslande lister bortom kvistarnas sista spår/
Ristade sår på allt utom men brinnande längtan/
Måste hinna och vända innan timglaset ändras/
Och allting blir tyst, vår sista dom blev en tomhet/
Av fromhet som snabbt går från svalka till halka/
Står kala och kalla när alla själarna kallas hem/
Ska det här kallas hem, bara för dom som kan palla den/
Slitande vindar som krigar emot vitnande fingrar/
Där den hugger upp sår så var den bitande innan/
Ja är vilsen i frosten bortom dövstumma nätter/
Ingen vill se i rosten och det lövtunna täcket/
På vilket vi vandrar alla samman och längtar bort/
Stiltjen i andan andra bandar och väntar nåt/
Något som tar mig ifrån nordliga breddar/
Sotiga väggar, jord till soliga bäddar/