Crew - Kramar stenknutar ... (38 rader)
Världsproblemen har diskuterats över ack så många kaffekoppar
en lyckligt omedveten sitter i skydd från sura vattendroppar
men olyckligt medveten hittas man själv sedan borttappad
bland konspirationsteorier, Gudsbevis och allt vad det omfattar
inte på grund av att vi är olika som vi inte kan enas,
som personligheter inom scizofrena
i grund och botten är vi lika och rena,
men har vid ytan tendensen att ignorera
drar mitt strå till stacken, älskar mig själv och matar fredsduvan
knyter kontakter och kramar hårt om gamla stenknutar
betraktar och dödar tid, bildlikt penetrerandes klockur
ser på människan... Världens mest egocentrerade flockdjur
så se min blick i korridoren säga mycket utan yttranden
dröm om att igen se mig reparera den brutna tystnaden
lever i nuet för framtiden, utgående från gårdagen
har tankar om något större med fokusering på småsaker
bygger en helhet av detaljer och målar upp min världsbild
med allt utom svart och vitt,
annars vågar jag inte fråga något särskilt
får inte glömma historien, måste förlåta för det spillda blodet
annars upprepas tragedier medans vi slåss om att få sista ordet
nästan vuxen nu, men förblir nog ett underligt barn
som bara blivit starkare av förluster, för lusten finns kvar
förkasta slagsmål, klipp upp taggtråd,
se på mina handlingar genom min penna
inse en gång för alla hur min själ tar och ger sig tillkänna
blundar för rimmen och ser på innehållet, bäst att du tror mig
vill inte bli ännu en som levererar skitsnack gudomligt
låter mickarna vänta fastän klockorna tickar och klämtar
ser över alla kaffekoppar och egna världsproblem,
som gjorde att jag en gång hittade känslan
skriker lugnt vad vad vad, bjuder på frågor och svar
bidrar med känsla och medkänsla, så skjuter jag plågor och hat
som jag skjuter det här stället varje dag jag inte droppar
men hellre det än att vara ensam och gigantisk som himlakroppar
har inte mycket tid att softa,
så tangentbordet får finna sig i att sakna mina fingertoppar
från det ena till det andra,
jag har till och med glatt mig åt en plastanka
skriver nu poesi på det personliga planet,
som jag hindrar från att krashlanda
både målmedveten och nostalgisk, vill leka och bygga barkbåtar
sitta inne en hel regnig dag och bara se på Vi på Saltkråkan
det låter kanske ointressant, men det är just så här jag har det
och jag måste få ut det, så att frågorna ser svaren
Och om ni missat detta, så checka nu!
Hälsningar från Finland:
www.johankvarnstrom.com
|