Janeway - Tam tara tara...
detta e min absoluta favvotext, även fast ingen annan verkar gilla den... skrevs i maj och jag har aldrig blivit så nöjd me en text som denna (fast, som sagt, det e bara jag..). får tyvärr inte spela in den för roffe som skäms över beatet o tattar-scratches... och den funkar inte till ett annat beat, för den e skriven till just det beatet. tam tara tara, om ni förstår.
Vers 1: Jane halkar in med blå dunster i ögonen
Tror sig så säkert vunnit gunsten hos trögonen
”Olyckligt kär?” Ja, så upp över öronen
Vad hör hon sen?/ (beatet: tam tara tara tara…)
Det studsar mellan väggarna, spräcker din trumhinna
Käckt eller dumt sinnat,/ bäckar av tungt stinnat,
flytande, bunttvinnat/ märkvärdigt skryt
Så tänker jag stumt vinna/: säljfärdigt flyt!
Jag sänker dig lugnt innan/ andra takten
Sänkt av en ung kvinna/, banda slakten!
”Självsäker?” Det han’t jag sagt än!
Och när det kommer an andakten
står jag bara där, slätt novis, och ljög nog
Inget självförtroende; veckovis med högmod!
Rätt ovis,/ direkt precis/ jag mist mitt sanna;
Bygger upp ett nytt, på sättovis/ i brist på annat…
Refräng: (Scratch) ”Hur är det fatt, Dafne?”
”Jag tror det är nerverna” (jag) Det är det inte!
(jag blandat med andras anklagelser) Det gör jag inte, nananana, det hör jag inte!
Förut var det jag/, nu är jag stärkt av mina vinningar
Och sunt skadeglad/ mot er pärkele mindre sinnliga!
Det värker i mina tinningar/ av mitt innestängda ego
(scratch) ”Ja men, Dafne, kom inte med nåt sån’t!”
Vers 2: Jag spottar i motvind/, står dränkt i saliv
Måttar en hotbild/, tänk så naivt!
Tänker febrilt/ men’s jag härjar och bossar,
hård och polerad som färgade klossar
”Beteende lego!”/ Jag menar det!
Har byggt ett leende ego/ i papier-maché
Kärlekskrank och deppig men jag visslar tappert
, sakta kvävd av drivgas och rizzla-papper,
dissattacker…/ och här står jag och skryter
Mitt förnuft har käkats upp av mentala fagocyter
Så trampa på mig bara!/ Jag tar det sammanbiten
Stampa på mig! Jag ska/ dra dig me i skiten!
Så kan vi ligga där på botten, jag är ändå högre!
Är du tillräckligt patetisk så gå hem då, gör det!
”Vem e sämst då?!” Hör det!/ Varsågod å godta varslet!
Sparka aldrig på nån vars fot du har i arslet!
Refr.
Vers 3: Flyr min verklighet utan att dissa min sanna plåga
Vissa vill sammanstråla/ jisses, det kan jag råda!
Visst, kom då fram och skråla/ lika inaktuell
Vi pissar i samma låda/, jag o Linda Fagrell
”Trist!” medetsamma båda/ ”ingenting att sträva efter!”
och tills du anammar ådran/ är vi inget att häva käft me!
Nu bävar resten/ Säg, hur räddas jag från kvalet?
Har en skitfin förklaring här, med gräddglass i valet:
Jag brusar upp, för opp mina/ grusade förhoppningar
I tjusande, stroppiga/ strutar utan topping… ”VA?!”
Det är pest, som folket skyr mig som
Har en massa möjligheter jag inte orkar bry mig om
Jag är för lat, använder nog rulltrappor
Janeway- en enda stor pull-faktor!
Så kan ni släpa mig genom verserna, det hoppas ho’me!
och i övrigt har hon likheter med Lotta Bromé
Slutrefräng: Säternördar va? Det går ett sus i publiken
Vad för värderingar har hus i musiken?
Det väller fram tydliga, småvrickade/ antydningar: småflickan e
halvspydig… Ha! Och mycket bättre än er!