Janeway-"Du är som" (gammal, inspelad text)
okey, första versen e från 2001-2002, andra versen o resten från nåt år sen. tycker om texten, men inspelningen vart inte så bra, inte så nöjd me den rappen.
remixen finns på www.smeten.tk
Vers1: Yo, du är som… som du är/är du som, som det här:
obegriplig, krånglig… Du är besvärlig
Inte bara att beskriva, du är skitsnygg och härlig
men ärligt,/ så är du skitstygg och jävlig
och förfärlig./ Du kan va riktigt sur, som ättika
Säga mycket, mindre vettiga,/ mindre viktigt, oberättigat
Göra yngre flickor svettiga,/ sen såra ordentligt
Kan va hård och okänslig,/ gö det svåra omänskligt
Gör du så obetänkligt?/ Beklagligt!
Men är det nog betagligt/ kallas det obehagligt
Allt verkar ointagligt/ så jag vågar inte prata
Vill ej va sågad, mindre, hatad/ och till råga på det ratad
“Kan inte säga…” vad jag menar så jag plågar dig och tjatar
vill inte äta, förstorar låga hinder. Matad
med så mycket. Fattar inte allt själv för att
den som jag vill och borde va döljs bakom självförakt…
Refräng: Du är som… som jag är, som dig
Det skulle handla om nån annan fast det handlar mest om mig
Du är som.. jag inte är men om det är som nu
Så är det som om jag är flera och som en utav är du
2ggr
Vers 2: Ja, jag är som... som jag är/, är jag som, som det där
När jag klandrar andra,/ svamlar, ramlar fram och samlar
Samma gamla anda /där jag famlar i en flamma
av för länge sedan överdammat självupphöjande
Självförlöjlande,/ som ett nålstick i ögat
Ta ut den ur din nästas verkar dåligt till föga
Dina egna synder kan staplas ståtligt i högar
Rådvisa trögar/ på som frågvisa småkisar
Tråkiga,/ mot dina slutna gisslingar (? Minns inte riktigt…)
(som är) förskjutna gissningar/ om förtjusta visslingar
någonstans ifrån ditt inre, nu bitvis genomkammat
det vill säga du som är jag men som inte är densamma
Vägrar känna vid tanken,/ hemma i stanken
Av ditt inbillningens ego med egenhat flemmat i flanken
Och allt det här är underliga antagelser
Tänk så mycket bra på två sekunder, 14 stavelser:
Reffe., fast 3 ggr
Slutord: Ase me, malaka/ pige pexe to poli sou!
Skase, re vlaka!/ Ande, xise to moni sou!
Ti me kitas, ti fes?/ Girna, fige, mi milas!
Pos metras, ti les/, po patas, ti jelas?
Shamiola, mi ta valeis me emas!
först skulle den vara en låt till en jag var kär i, sen började personen kritiseras och tillslut förstod jag att jag egentligen skrev om mig själv. sista "versen" är grekiska och har inget me låten att göra, men det e ju coolt ändå!