Min sista text på whoa
Jag kommer ihåg när jag fann whoa, kärleken var ögonblicklig
Det kvittade om du var invandrare, svenne, smal eller överviktig
Här var alla välkomna och bands samman av kärlek till musiken
Man visste aldrig vad man fick läsa när man klickade på rubriker
Politik i ena hörnet, i en annan tråd diskuterades det visst datorer
I vardagsfilosofi, debatt om faktorer, täckte alla fält likt traktorer
Fastnade för ett forum där känslor förmedlades via tangentbordet
Du kan bli slagen, förnedrad, men ingen kan ta patent på orden
Oförvanskat uttryckte personer öppet och ärligt sina inre känslor
Flykt från verkligheten eller visioner, pusselbitar, inte människor
Livet lekte, varje ny dag var ett nytt kapitel i omvärldens bibel
Jag trivdes, inga tvivel och berikad av alla rimkonstnärers iver
Dagarna gick och sakta smög sig en bitter cynism in i lustgården
Visioner om ett forum på allas läppar, keystyles blev till munsåret
Respekten var borta och ingen verkade längre bry sig om andra
Dagarna gick och jag såg forumet sakta förvanskas och manglas
Rannsakades, bytte användare och kom tillbaka med en mission
Tog namnet gaia för tron på samhörighet och gemensam vision
La ner min själ, arbetade hårt för förändring och höll hoppet uppe
Anordnade tävlingar, lade kreativa förslag men loppet var vunnet
Ansträngningarna var dock inte förgäves och jag bads vara mod
Nya verktyg för revitalisering innebar en hel del ansvar och jobb
Detta vägde lätt i vågskålen mot drömmarna om uppdelningar
Det fanns nu inte längre tvekan eller utrymme för funderingar
När dagen äntligen kom visade sig återigen drömmen vara sand
Tron försvann med insikten att min dröm ej var sann, bara damm
Skimmer i mitt sinne stannar kvar vid minnen begravt i mitt inre
Jag har insett att whoa inte är en plats för mig så jag försvinner
Trött på gnäll, trött på avsaknaden för respekt, trött på påhopp
Trött på att inte uppskattas, trött på att användas som spottkopp
Den enda ljuspunkten på whoa var att få skriva och uttrycka mig
Hoppades att fler skulle dela min syn på lyxen att kunna yttra sig
Tyvärr är det inte så och och jag antar att jag nu borde ge upp
Avsäger mitt modskap, önskar er all lycka under framtidens lupp
En dag kanske jag finner hoppet och kommer tillbaka igen folks...
Men lita inte på det... detta kan bli min allra sista text på whoa...
/Peace out whoaiter och lycka till!