barndomslandet Jag, ett nersmutsat gymnasiebarn Inga pengar, förutom uselt studiebidrag Vill va till lags mot alla men mest mina föräldrar Men ändå få dem se att mitt liv kommer ändras Nya tider nya takter, försöker le vackert Men skrapar någon på ytan så repas lacket Jag rotar i mitt gamla som en psykoterapeut Psykologer fattar inget, om mig själv vet jag bäst Ta itu med all skit som flyter i blodet Se sanningen i vitögat så sviker inte modet Problemen som förföljer mig förökar sig med tiden Försöker man förtränga, förträngs individen Ju längre man lider desto mer faller man sönder Aldrig mår man bättre och aldrig att man glömmer Vill hjälpa mig själv och försöker med det mesta Bli en riktig person och uppnå det bästa Tio år med motgångar sen flytten 95 Bor i Tyresö med kärrtorp är mitt hem Åtta år var jag när jag hamnade i skiten Att bli utsatt för det då, jag tror jag var för liten Vande mig att leva med att ständigt vara ensam Omtyckt och älskad, hade aldrig den känslan I mammas ögon var jag som vem som helst Hade hon vetat sanningen hade hon skämts Men inte hennes fel och inte mitt heller men jag bubblar av ilska och hatar det här stället önskar att flytten aldrig hade blivit av om vi hade bott kvar så hade allt varit bra hela min barndom är präglad av smärta från hårda slag till hål i mitt hjärta viljan härifrån blir kanske min död jag önskar det här åt helvete, fuck tyresö