barndomslandet
Jag, ett nersmutsat gymnasiebarn
Inga pengar, förutom uselt studiebidrag
Vill va till lags mot alla men mest mina föräldrar
Men ändå få dem se att mitt liv kommer ändras
Nya tider nya takter, försöker le vackert
Men skrapar någon på ytan så repas lacket
Jag rotar i mitt gamla som en psykoterapeut
Psykologer fattar inget, om mig själv vet jag bäst
Ta itu med all skit som flyter i blodet
Se sanningen i vitögat så sviker inte modet
Problemen som förföljer mig förökar sig med tiden
Försöker man förtränga, förträngs individen
Ju längre man lider desto mer faller man sönder
Aldrig mår man bättre och aldrig att man glömmer
Vill hjälpa mig själv och försöker med det mesta
Bli en riktig person och uppnå det bästa
Tio år med motgångar sen flytten 95
Bor i Tyresö med kärrtorp är mitt hem
Åtta år var jag när jag hamnade i skiten
Att bli utsatt för det då, jag tror jag var för liten
Vande mig att leva med att ständigt vara ensam
Omtyckt och älskad, hade aldrig den känslan
I mammas ögon var jag som vem som helst
Hade hon vetat sanningen hade hon skämts
Men inte hennes fel och inte mitt heller
men jag bubblar av ilska och hatar det här stället
önskar att flytten aldrig hade blivit av
om vi hade bott kvar så hade allt varit bra
hela min barndom är präglad av smärta
från hårda slag till hål i mitt hjärta
viljan härifrån blir kanske min död
jag önskar det här åt helvete, fuck tyresö