glorifiering av graffitimålare
Jag upphör iofs inte att bli förvånad på det här forumet men på sistone har jag börjat undra vad folk har för syn på graffiti på riktigt...
det framstår som att folk tror att desto mer du målar och kändare du är desto bättre går livet och desto bättre mår du.
Nån som sa, graffiti är en viktig del av många unga människor liv....
graffiti är inget bra. just nu är det en innegrej bland småbrats som skäms för att deras föräldrar är rika, som hellre skulle vilja leva ghetto utan mat på bordet och sletna kläder...samtidigt så skulle nog många många målare (även om de inte skulle erkänna det) byta ut sina sketna målarliv mot vanliga svensson liv där de har ett tryggt hem och en framtid.
nu säger jag inte att alla graffitimålare är fucked up för det är verkligen inte så... däremot så fanns det en tid då graffitimålare var tras barn.... nu för tidenkan man tro att desto rikare du är desto mer burkar har du råd att köpa...
graffiti är en viktig del för många ungdomar... men inte för alla, jag tror att man skulle kunna räkna bort en hel näve med toys/writers från den kategorin och stoppa in de i "sånna som vill måla för att vara balla eftersom deras polare målar".
sen var det nån annan som gnällde på intervjun med fher häromdan...
tror ni att när man målar så mycket, härjar sådär... tror ni man är den mest pratsamma personen på jord då? Tror ni den killen mådde som allra bäst när han målade som allra mest eller?
graffiti är ingenting annat än ett substitut mot annat som saknas i livet... utan att mena något om någon så menar jag att graffiti kan vara ett substitut för brist på uppmärksamhet, brist på kärlek, trygghet, samhörighet...
så sluta glorifiera graffitin om hur cool och ball den är, när 90% av whoa målar av helt fel djävla anledning....
peace out!