När gör dom det längs rälsen? Om natten?
Hittade en skön artikel om graff:
I så fall är det en ännu mer beundransvärd prestation, i synnerhet med tanke på slitet.
Jag reste häromdagen från Stockholm mot Laxå. Överallt fanns denna grafitti, massor av klotter men också flera tilltalande verk. Ideligen brusade bilderna fram, på kopplingsskåp etter kopplingsskåp med långa avstånd emellan, på stenblock i slänterna, lagerlokaler, plank, plåtväggar. På minsta slätsprängda bumling, bara den stack upp så pass högt att den kunde hamna inom en passagerares synfält. Hela banvallen sjöd av färg och energi.
I alla år har jag automatiskt vänt bort blicken i en ogenomtänkt protest mot grafittins karaktär av inträngling. Nu till sist jag insåg att det är något makalöst storslaget övar dessa ungdomars enorma arbete.
Inte vet jag hur många mil tåget rullar mellan huvudstaden och Flemingsberg-Syd och vidare bort till Stuvsta. Naturen längs spåret är oländig. För att komma fram till spårområdet måste målarna ha vandrat långa sträckor. Även om de skulle ha tillgång till bilar så löper det inte många vägar genom skogspartierna intill spåret...
läs vidare på:
http://www.algonet.se/~agora/ada/lit/nf/ ..