Svenska - Ett fattigt språk?
Enligt mig, så är svenskan ett riktigt fattigt språk om man tänker på t ex beskrivning av olika saker, framför allt känslor. Ta ordet guilt som översatt blir skuld. Men guilt är mycket mer som inte kan översättas, det sitter något i ordet guilt, personlighet kanske. De flesta svenska ord är rätt kalla och tråkiga och egentligen ingeting att hänga i granen. Tycker att bredden av ord är för liten, synonymer känns nästan oinfintliga till och från. Om man ska beskriva något med ett ord så kan, nu tar jag engeslkan i första hand, engelsmänn beksriva hur de mår/mådde djupare. Happieness - Lycka, det blir stelt, tråkigt och allmänt kallt, inte sant? Och inte bara det, långa meningar, sagor och musiktexter låter ju oftast bättre på fin engelska än på svenska. Kärlekslåtar på svenska blir lättare sliskiga i brist på, som sagt, synonymer. Lyssna på två kärlekslåtar efter varandra, först en på svenska och sen en på engelska och märk skillnaden. Jag tycker att den är rätt stor! Varför är det så här? Går det att ändra på? Finns det sätt att träna upp sin svenska till någon "högre nivå"? Tacksam för svar och/eller vidare diskussion om ämnet, tycker det är roligt med andras åsikter!
norman bates behemot
bubba fett alfred bello
arthur's detour azazello
|