Jag säger inte att Lee Lou (hur ska man stava namnet?) är värdelös som dansare, bara att hans styrka är mer åt power & freeze hållet än toprock/downrock. Sen tycker jag inte riktigt om hans stil, men det är en smaksak. Vi, som betraktare, har en del grundläggande skillnader (tror jag). Det som får mig att hoppa runt och utge små glädjeskrik är är ett snyggt toprock-solo av Ätä, och inte Rudolphos cleana powercombos eller Lee Lous blowups. Jag dissar ingen, säger bara vad som tilltalar mig. Att jämföra B-Boys är egentligen en helt dum grej att göra, eftersom alla tycker olika, det finns inget "objektivt" sätt att nå fram till nått. Så varför älta? ... fast ibland känner jag mig väldigt dum, och då är whoa en utmärkt tillflykt...
Representing "Fresh N' Keff"! Det är jag som är Keff!