[Audio] Piggalo-Lyftet

[Audio] Piggalo-Lyftet

Nu var det ett tag sen men är tillbaks med en ny sång.
Egentligen är den rätt gammal men har inte kunnat spela in förens nu.
Hoppas det gillas och att ni kan lämna en kommentar eller sextiofem.
Vill gärna veta vad jag kan förbättra. Förutom mixen den vet jag suger.
Text: Jag
Mix: Jag
Beat: Cage-Public Property.





http://soundcloud.com/piggalo/piggalo-lyftet
Där kan ni ladda ned om ni vill.

Och en text om någon är döv.

jag är rapparen som krattar medan grabbarna skrattar
för jag fattar att mitt lönlösa jobb sammanfattar
min stil som svältande musiker är viril men steril
och är lika subtil som en krockande testbil
med fet stil sopar jag rent med ett festsmil
jag sopar rent på gatan det är ingen metafor
kommer hem efter jobbet av med skon och leta sår
att ha kängor som är små kan sätta sina spår
masserar mina tår och fantiserar om mitt mål
tittar in i värmen från ett litet kikhål
jag skulle bli stor på rap om jag hade tid
men blir satt i skit och sed på som en sämre individ
det skulle vara fränt att få slippa den här skiten
att få mätta aptiten, bygga upp självtilliten
att fatta att jag är mer en gratis arbetskraft
står och drömmer på jobbet och rappar i ett krattskaft

Jag väntar på lyftet
Medan jag faller sitter fast bakom galler och drömer om kristaller
Jag väntar på lyftet
som ska ta mig härifrån kanske ett bankrån kan ta mig till mitt mål

rullar upp Marjiuana, Ja jag har en vana
och en genväg till nirvana och till en brottsbana
som behövs när man gör hiphop för att inte bli en flopp
så jag sjunger om knark och hoppas på en hitt i top
men här får jag stå i ösregn utan regnställ
jag fryser och nyser och längtar efter kväll
men jag är soldat som säger stop i musik format
i takt med en boom-bapp loop och komik så klart
har på känn att jag aldrig blir stor som ken
för jag har inget bolag och kan inte hitta hem
så nu sitter jag i soffan utan parabolantenn
medan rapparen på tv nämner parra på banken
börjar känna mig nere låt mig bara få blunten
är på väg att falla ner kanske snavar på kanten
för jag röker mer & mer är drogad i min ensamhet
fast i min feghet, i en småstadsidentitet