[Audio] Chyde - Flickan Utan Något Namn (+ lyrics)
Sho! Det var ett tag sen.. ett år närmare bestämt, så jag beslöt mig för att skaffa ny whoa och lägga upp lite av det nya så man inte bär kritik för shit man gjorde i fjol.
Denna låt heter Flickan Utan Något Namn och grundades på min vetskap om hur alla har det någon gång eller fler under sitt liv. Jag gör oftast musik som är djup, och vill förmedla något med varenda låt jag gör. Genom att skriva det som många är rädda för, sanningen, vet jag att jag gör rätt för mig och den som inte vill lyssna, behöver inte.
Ni finner låten och resten av min musik på
http://www.myspace.com/chyd3
likaväl som på
http://www.znapmusic.com/chyde
Gone ~ /Chyde
en flicka sitter med huvudet mot sitt knä, andas tungt
mellan tårarna som nedför hennes kinder faller lugnt
lärt sig att behärska sig, se sin omgivning som ett hot
det enda ljuset hon har är gatlyktan som hon lutar sig mot
blodet vill slå sig fri från kroppen som det kretsar i
för att övertyga sig själv om att hon faktiskt är på låtsas
men sunda förnuftet fattar form inuti henne och trotsar
henne från att skada sig själv och faktiskt ta sitt eget liv...
hon har försökt, blivit behandlad som en självmordsbenägen
som inte är kapabel att vara normal i vardagliga lägen
kanske är det särbehandlingen som gör att såren svider?
att hon lider, bläcket i pennan tar slut medans hon skriver
i sin dagbok.. sin enda vän, som finns där och aldrig sviker
platsen hon kallar hem.. en plats oberoende av tider
handen skakar av förtvivel som driver henne vansinne
ett psyke som präglas av sina barndomsminnen
ingen bryr sig om flickan som gråter
är det av rädsla för mänsklighet?
för tårarna kommer falla åter
och med det deras värdighet
ärligheten må hon förneka, men medge aldrig försvinner
en tår bildas sakta men torkas bort så fort den rinner
hon ser sig omkring, förgäves, blicken faller hastigt
viskar för sig själv, att hon ännu inte sagt sitt
nu med huvudet mellan sina knän som känns svaga
i sin drömvärld där hennes liv efterliknar en saga
om ändå molnen kunde klarna, och regnet sluta falla
lyckan finner sin väg tillbaks, men inte till alla
människor bara passerar förbi... ingen som undrar
för plågsamt att bevittna... så dom blundar
hon befinner sig ständigt sig i skuggan som ett skäl
till att inte synas, vare sig med kropp eller själ
en andra tår faller på pappret och gör bläcket flytande
hon formar ett halvt hjärta med sitt finger för att sedan sluta det
med andra halvan i en bön om att få uppleva
något att sluta hennes hjärta som är delat
ingen bryr sig om flickan som gråter
är det av rädsla för mänsklighet?
för tårarna kommer falla åter
och med det deras värdighet
Jag tror på sanningen och må sanningen finna rättvisa.
|