Medans andra höll händer längs linjen, stod vi på gränsen och bråka om minnen, ditt skrik var som ett regn av handgranater, och allt hat var nu riktat på äldre saker, vi stod i ett hav av vissna roser, och var vi en gick så missa vi solen. du stötte bort mig och jag gick iväg jag försökte, men våra händer slets isär såg i de där, tomma ögonen att vi inte skulle bli överens du hade satt ribban högt men jag var redan över den och jag söker dig, jag behöver dig misstagen byggdes över varandra, och jag så på den dagen allt börja falla falla över dig, men jag behöver dig ångern och hatet besöker mig. jag försökte, men inget gör våra möten bättre, nej. x3 Visst gör det ont när knoppar brister och man önskar att man ingenting visste om känslor som bleknar Varför skulle hon annars tveka. Medans andra hade kul, så rullade du och jag vidare i samma hjul. samma strul, samma tjaffs där ursäkter inte hade någon plats, så inget blev sagt och det kanske var dags att vika av kanske lika bra att byta sida ett tag men vårat uppehåll gick för långt, något dog och då vi tog klivet tillbaks, så fatta vi snart att det aldrig skulle kunna bli likadant som det var, för det ser vi nu att det lyckorus som fanns förut är slut. och har lärt sig en ny en dans en annan vals och är nån annanstans. men tänk om vi hade provat ännu en gång, att göra om det som om vi precis mötts och börjat om, och glömt allt som vi nött. glömt allt som vi hade. så kanske det nu skulle vara vackert. och inte bara varit nedskrivet på papper. x2 Visst gör det ont när knoppar brister och man önskar att hon ingenting visste om känslor som bleknar Varför skulle hon annars tveka.
EGOFLOW.