2012 snart; har hiphhoppen nu dött på riktigt?

2012 snart; har hiphhoppen nu dött på riktigt?

Jag brukar inte gilla såna här tankar/trådar, utan snarare försvara de nya former genren tar. Kanske har jag till sist blivit en gammal gubbe, men nu känner jag ärligt att hiphoppen helt verkar ha gått in i väggen.

Jag lyssnar medan jag jobbar på p3 kanske 10 timmar om dagen. Kanalen som jag ser som en ganska bra mätare över vad som är populärt har i princip helt slutat spela hiphop. T.o.m timbuktu har slutat med på sina två heltrista fredagstimmar. Visst, det finns några artister som ligger i gränslandet; Drake, Kanye, Lil Wayne, men jag finner det ganska oklart vad som egentligen skiljer deras låtar från vanlig populär pop. Att Araab Muzik nu ses av många som hiphoppens mest spännande producent med sina gamla eurotechno samplingar ser jag som ganska talande.

Sen började dom spela Amy Winehouse nya låt och Nas rap kändes helt wow, gammal rap, det här hör man inte längre. På samma sätt kände jag när jag såg kobra om 50 cent i sandviken (aldrig ens gillat 50 cent, och det där sandvikenspektakelt ser jag också som ett dödstecken), oj, här var det visst hiphop, det var längesen jag hörde.

Sen vet jag förstås att jag inte kan ha P3 som enda mätare; men samtidigt märkte jag att den tidigare spännande dirty south scenen också började helt förlora mark. Waka Flocka/lex Luger hypen dog rätt snabbt, Jeezy och Gucci börjar försvinna på samma sätt som Slim Thug och Paul Wall gjort tidigare, och plötsligt började folk snacka om föredettingar som Webbie och Boosie som det nya heta.

New York verkar verkligen inte bättre, Asap Rocky dök upp som ett spännande nytt namn; men jag lyssnade igenom hans skiva och enda gången jag reagerade och tänkte att det var bra var när det plötsligt lät som gammal Bay Area rap. Säkerligen finns det andra artister, kanske vill nån ta upp typ Action Bronson; men i ärlighetens namn så känns det mest som nostalgi i mina öron; och jag misstänker att det inte är några föreutom övervintrade gamla "heads" som lyssnar på det (han ser ut som ett gammalt övervintrat "huve själv".

Andra spännande scener som Juke i chicago är för långt från hiphoppen och verkar snarare ha tagit dess plats.

Så; finns det några livstecken från hiphoppen nu när vi börjar närma oss 2012, finns det nån form av ekletism eller ett levande avant garde, finns det något nyskapande över huvudtaget, eller är allt retronostalgi och stadiumpophits? Eller är det dags hälla en 40 på gatan i minne, spela en gammal wu-tang dänga och gråta lite över det fina som var?