Vad är "gammal hiphop" för dig och varför?
Det här är inte en diskusison om begreppet "old school". Den har vi haft så många gånger. Vi vet vid det här laget att det finns två läger. Läger ett (som jag tillhör) går på en ganska statisk ordboksdefinition där old school representerar en viss era och dess olika sounds, som tog slut/började klinga av i och med att Run-DMC m.fl. klev in på scenen med hårdare, rakare flows och förpassade discorap och electro och allt däremellan till historien. Läger två tycker man ska använda det mer som en synonym till "gammaldags" i största allmänhet och då kan gränsen flyttas till 1987, 1988 eller rentav 1992. Alltså en subjektiv känsla som dessutom hela tiden förskjuts framåt i tiden tills t.o.m. Fugees kan kallas "old school". Dessa två läger ligger i varsinn skyttegrav och kommer troligen aldrig att mötas i sweet hrmoni.
MEN...
Den här subjektiva känslan är ju intressant i sig. Oavsett man använder begreppet old school eller ej, så verkar alla lite beroende på sin ålder, personal history, när man började lyssna på hiphop och när man anser att olika paradigmskiften inträffade osv dra gränsen för "gammal hiphop" helt olika. Av nån anledning tycker jag detta fenomen är sjukt intressant, så jag vill veta hur du tänker/känner kring "gammal hiphop". Alltså vad känns spontant som gammalt för dig och varför? Har du ytterligare indelningar?
Så här är det för mig. Jag känner att jag spontant, omedvetet delar in hiphop i "ny hiphop", "äldre hiphop" och "jättegammal hiphop". Jag älskar alla tre erorna, så det är inte kvalitetsbegrepp. Vart drar jag gränserna och varför?
Well. Först och främst "jättegammal hiphop". Det här syftar för mig på hiphop ungefär fram till mitten/slutet av 80-talet. Varför då? Jo, för att även om jag levde då så var jag bara ett barn och hiphopkulturen var extremt liten i Sverige om man inte var specialintresserad. Jag kanske hade hört nån låt nånstans, man hade sett nån målning och nån snubbe poppa och locka lite på Stor och Liten, men i stort sett: helt jävla clueless. Detta är alltså tider, artister, låtar jag fått upptäcka helt och hållet i efterhand. Alltså när jag satt där helt inne i All Souled Out 1991 eller så och hörde de klassiska låtarna med exempelvis Furious Five så lät de gamla redan då och jag fick jobba en hel del för att komma in i dem. Första gången jag hörde Sugar Hillgrejer skrattade jag bara. Det behöver inte vara old school i strikt mening utan inkluderar så klart Run-DMCs tidigaste grejer osv. Allting före Rakim, Beastie Boys, Walk This Way och Public Enemy skulle man kanske kunna säga.
"Äldre hiphop" tar vid där den jättegamla hiphoppen slutar. Det här är alla klassiker från åren kring 1990. Det är eran när jag upptäckte hiphop, så de här låtarna kommer aldrig att låta lika gamla för mig som de låtar som kom bara ett par år tidigare. Hiphop man upptäckte på Yo! MTV Raps och när jag började haja lite om amerikanskt språk, geografi osv. Slutet för eran äldre hiphop infaller ungefär 1993 eller 1994 i min skalle. Det är antagligen mest bara för att jag slutade lyssna på hiphop då i ett par år och allt beror på om jag hört låtarna då eller ej. 19 Naughty III och Down With The King är t.ex. ”äldre hiphop” för mig, medan Enter The Wu-Tang är ”ny hiphop” fast alla tre är från 1993, (Wu kom ju också med ett nytt sound, men det gjorde ju även Das EFX som är ”äldre” i min skalle).
Sen när jag "kom tillbaka" 1996 var scenen helt förändrad. Yo! MTV Raps fanns inte längre. Radiohiphop hade uppstått/blivit en faktor att räkna med, Method Man kunde hamna på försäljningslistan i Sverige, varenda jävel gick och trallade Woo-Ha! I got you all in check! osv. Hiphopforum på internet hade krympt avståndet till Bronx och Brooklyn rejält. "Nya" artister jag inte kände till hade kommit in och blivit giganter på scenen. Folk som Nas, Wu-Tang, Biggie och Group Home hade nästan utplånat Nice & Smooth, Naughty By Nature och MC Lyte från det allmänna medvetandet. Vissa gamla artister som Ice T och LL Cool J hade rövats bort av aliens och ersatts av keffa dubbelgångare. Återigen kom inte hiphop till mig utan jag fick komma till hiphop och verkligen lyssna, lyssna, lyssna för att sätta mig in och förstå grejen med sånt som Illmatic, Enter The Wu-tang och andra avgörande klassiker jag hade missat. Plockade upp Main Ingredient och var länge jättebesviken för jag tyckte Pete Rock hade ”gone soft” innan jag hajade vibben.
Alltså känns musik från ungefär -93/94 och framåt som "ny hiphop" för mig. Självklart känner man spontant att senaste Blaq Poet är en nyare skiva än Enter The Wu-Tang, men de är ändå tillräckligt lika varandra i min skalle för att tillhöra ungefär samma era. Särskilt från 96 och framåt känns allt mer eller mindre som i förrgår, varför jag alltid blir lika förvirrad när nån referar till The Score, Black Star eller Operation Doomsday som "gamla skivor". Jag gick ju nyss med de här plattorna på band i min walkman liksom. Jag hade jobb och lägenhet när Doomsday kom. Jag läste om den först på Internet, då kan det omöjligen vara gammalt för mig , rent känslomässigt.
Så, det finns inget som helst objektivt belägg för det här, men det är just det jag är ute efter, era helt subjektiva indelningar i epoker och eror. Och gärna varför om ni anar det själva.
Peace