Svensk intervju med Jay-Z (del 1 av 3)

Svensk intervju med Jay-Z (del 1 av 3)

För att läsa intervjun i formaterad text och med bilder + audio.. kolla:
Länk till http://www.dubcnn.se/jay-z-intervju-del-1-av-3/

Jay-Z höll nyligen en presskonferens i Stockholm. Självklart var DubCnn där, ställde några frågor och dokumenterade hela intervjun. DubCnn är den enda media som släpper intervjun i sin helhet gratis. Vi har delat upp den i tre delar och här har ni första.



Vad är du mest stolt över att ha uppnått sedan din start 1996?
Bara det att jag har en långvarig karriär och att vara viktig för kulturen. Jag är lika relevant nu som jag var 96, om inte mer. Att hålla sig varaktig som artist är främsta prioritet.



Vad är hemligheten för att ha en långlivad karriär?
Jag tror, för att ha en långlivad karriär, måste du … jag ska ge er hemligheten gratis.
Jag tror att du måste ta reda på DIN sanning. Du måste bestämma vem du är. Jag tror att det viktigaste är att hitta dina sanna känslor, eftersom sanning och känslor inte har ett kön, ingen färg och ingen åldersgräns. Det är någonting man kan relatera till runt hela världen. Där har du din största hitlåt, förstår du?



Hur skulle du beskriva The ”Blueprint 3”?
Jag kallar det en ny klassiker, vi har jobbat på det klassiska sättet att göra musik på. Du vet, inte efter trender eller ”gimmicks”. Jag har bara hittat ”mina sanningar” och zoomat in på detta. Det är ännu en klassiker! Jag gör musik bara för att göra musik. Det är musik med varierande arrangemang. Olika ”sound” på låtarna, som ”Thank you” med sina klarinetter eller den enorma ljudbilden på ”Empire State Of Mind”. Det är olika ”sound” liksom. Jag har bara roligt, skapar och gör bra musik.



Hur kändes det när president Obama gjorde ”Dirt of your shoulders gesten”?
Det kändes som ”nu är vi här!”, kulturen som en genre i musikvärlden. Hur länge som helst har folk med maktpositioner sett ner på Hip-Hop. De spelar som att de aldrig hört en Hip-Hopplatta i hela sitt liv eller som att dom aldrig gillat en. Det kändes som, ”Oh shit!” Det var större än faktumet att han hört skivan. Det var som att vår kultur accepterats av världen nu. Rapmusik är en del av Amerika och här är ledaren för ”den fria världen” och han är inte rädd för att visa att han lyssnar på rapmusik. Det är så stort!







Hur kommer detta att förändra Hip-Hop? När presidenten omfamnar det. Det är inte precis de missgynnades musik längre.
Nä, det är det inte, men … som med presidenten, du vet… Obama är president nu, men det betyder inte att det inte finns några problem för afroamerikaner i Amerika. Det finns fortfarande stora klasskillnader i hela Amerika och det finns fortfarande arbetslöshet. Alla dessa problem existerar fortfarande. Visst, vi har kommit långt och vi har kommit långt vad det gäller Hip-Hopmusik. Men just nu står vi med ryggen mot väggen och vi står inför vårt första stora problem, med internet och med bolag som inte sköter A&R biten och utvecklas på det sätt som de brukade förr. Nuförtiden vill man ha en hit. Allt måste hända så omedelbart, detta tvingar artister att göra låtar som enbart är riktade till radio. De är inte fokuserade på att göra något fulländat. Vi har kommit till vårt första stora problem, och nu ska vi räkna ut hur man överkommer det här problemet och går vidare. Även om presidenten ”borstar sina axlar” har vi fortfarande många utmaningar kvar.



Vad är ditt råd till ungdomar som vill bli stora MC’s?
Jag skulle säga till nittio procent av dem att göra något annat. Till de resterande tio procenten skulle jag säga:
- En procent av er kommer att lyckas. Jag ber för att ni har passionen och viljan att fortsätta att driva igenom det här, eftersom du kommer att få höra en massa saker. Nio gånger av tio, är svaret, Nej och den tionde gången du frågar, kan det bli ett ja. Se till att detta är något du verkligen brinner för, och att det är någonting du skulle kunna göra gratis. Det bakomliggande jobbet för att skapa en superstjärna är enormt. Folk ser slutresultatet på MTV Cribs och de vill efterlikna det, men det är slutresultatet. Det krävs mycket arbete för att denna bild ska ta form. Var väldigt passionerad och ha högsta möjliga självförtroende. Om det är något du älskar att göra, låt inte någon säga något negativt om det och bara pusha det. Lycka till.

>> Lyssna på Jay-Zs svar:




Du har varit så framgångsrik i dina olika affärsprojekt, ändå kommer du alltid tillbaks till musiken. Vad är det musiken kan ge dig som du känner att du inte kan få någon annanstans?
Det är en stor fråga. Jag är fulländad när jag gör musik på ett sätt som inget annat område fulländar mig på, du vet? Kläder är en del av kulturen, och att äga ett basketlag är kul. Den största känslan av fulländan får jag av att ta något som inte finns, skapa någonting och sedan få ut det. Då blir det något påtagligt, som en skiva. En person tar skivan och stoppar den i sin iPod, eller var de spelar det. Dem lyssnar på den och på något sätt finner de något som handlar om deras eget liv. Det blir en del av deras liv och då de köper en biljett för att komma och se dig i samförstånd. Du sjunger låtarna, de sjunger dem tillbaka till dig och det är ett vackert utbyte mellan människor som aldrig träffat varandra tidigare. När titeln på vem vi är skalats bort, har vi den saken gemensamt. Detta gäller över hela världen och förvånar mig än idag.



På några av låtarna på nya albumet – ”Hate”, till exempel – låter du MYCKET defensiv. Känner du att du fortfarande har något att bevisa?
Yeah, på det sättet använder jag det som bränsle. Jag älskar det. Utmaningar är vad jag älskar med rap, det handlar hela tiden om vad som kommer härnäst. Du kan göra ett klassiskt album och ditt album kan betraktas som en klassiker – strax efter The Blueprint, sa alla, ”What you gon ‘do next?” Och jag tänkte, ”What?” En klassiker spelar ingen roll inom rap. Det är bara, ”Do it again! Do it again!” Så utmaningen i sig är det som håller mig igång. Jag använder dessa ord och den typen av saker som bränsle för att få mig taggad.



Kan du förklara det inflytande Reggae har haft på Hip-Hopkulturen?
Wow. Jag tycker det kan liknas vid basketspelare och rappare. Vi är ”kusiner”. Vi har alla till ganska stor del växt upp i samma kultur. Det är samma sak och jag tror reggaeartister faktiskt hade det ännu lite tuffare än oss. Du vet att de var från olika länder och de fördomar som finns i Amerika var mycket större där de här killarna växte upp. Jag tror det är våra kusiner i tuffhet och det positiva i musiken är vad vi beundrar. Några av oss influeras även musikaliskt, om man tittar på någon som Wyclef eller Lauryn Hill. Dem är direkt influerade av reggaekulturen.



Vem är din favoritartist inom denna genre? Mavado?
Ja, Mavado just nu, han är bara så spännande. Han påminner mig om när en 50 Cent eller en DMX kommer in i gamet. Han har den typen av energi. Så just nu skulle jag säga Movada, men jag är ett fan av klassikerna. Bob Marley är den bästa någonsin. Det är bara min personliga åsikt, men jag är säker på att en massa människor delar den med mig.



Nyligen gick Michael Jackson bort. Vad är ditt käraste minne av han?
Han ringde mig på telefonen för att göra en låt. Han höll på med ett album och han ringde mig för att göra en låt. När vi börjar prata säger han, ”Man, I really like that Hard Knock Life.” Och jag bara, ”Oh, thanks, man.” Då säger han, ”No, no, I liked the way you were rapping on it.” Jag tittar på min telefon som: ”What? He’s talking about my record!” Det var som att han pratade om låten som konstnär. Han talade om det som en musiker. Jag tänkte, wow, den här killen är verkligen en musiker som älskar detaljerna i den musikaliska processen. Då förstod jag att han trots all berömelse bara var en musiker i grund och botten. Detta gav mig mod att fråga om han ville komma till en rapkonsert, som han senare faktiskt gjorde. Michael kom till en konsert och det var verkligen… konstigt.



…



I del två: Barndomen, rykten om Nas-samarbete, kärleken till New York & goda råd och tips.