[Recension] The Blueprint 3 & OB4CL2

[Recension] The Blueprint 3 & OB4CL2

Hittade detta i tidningen idag.

RAP. I augusti 1995 släppte Raekwon "Only built 4 cuban linx", en platta där varenda stjärna och planet stod i rätt läge i RZA:s, ja, hela Wu-Tang Clans solsystem, en skiva vars maffiatema lade grunden för en hel subgenre, cocaine rap.
En som öste ur Raekwons källa var Jay-z, som ett år senare debuterade med "Reasonable doubt", en lysande skiva som han endast överträffat med 2001 års bästa album, "The Blueprint", vilken nådde skivdiskarna samma dag som tvillingtornen på Manhattan rasade.
Albumtitlarna ovan förpliktigar alltså, såsom fullfjädrade klassiker bör.
"The Blueprint 3" är förvisso det bästa Jay-z har gjort sedan 2001, men här finns inget som kunde ha platsat på föregångarens hitkavalkad. Jigga är helt enkelt en sämre rappare idag, stundtals ointressant. Inte heller hans hovleverantörer, producenterna Kanye West, Timbaland, Swizz Beatz och Neptunes håller samma nivå som tidigare. Gästerna Kid Cudi, Drake och Young Jeezy gör bra ifrån sig, men de hade aldrig fått vara med på "The Blueprint" som gästades endast av Eminem, den ende rapparen som 2001 kunde mäta sig med Jay-z: se där ett tecken på att fingertoppskänsla - att sampla Alphavilles "Forever young" i nya "Young forever" är det inte.
Raekwons uppgift har varit svårare. Under de 14 år som gått sedan debuten har han aldrig kommit ut ur dess skugga - hur målar man Mona Lisa en gång till? Men "OB4CL2" överträffar alla förväntningar, det är mörkt, dovt, smutsigt och brutalt som om det vore 1995 - men det blir aldrig, aldrig mossigt. Som om Rae, Ghostface, RZA och resten av Wu-kollektivet fortfarande åker runt på Staten Island i den där risiga bussen i videon till Method Mans "Bring the pain" fast med Ol' Dirty Bastard och nypåstigne J Dilla som spöken längst bak. Lyssna på "House of flying daggers", så förstår du.
Med något färre ord: Raekwon har äntligen gjort sin "Gudfadern 2"
Jay-z "Hajen 3"