S.Pintea-Rhymes [email protected]
Hela recensionen finns här: www.dj-silence.com
---------------------------------------- ------------------
S. Pintea heter den person som nu har släppt skivan ”S. Pintea Presents Rhymes International”. En skiva som han har lagt ner en hel del arbete på verkar det som till en början. När jag fick skivan så berättade han för mig att han hade arbetat med skivan i cirka ett år. Under den tiden har han rest runt i olika europeiska länder och tagit kontakt med olika emcees och sedan spelat in låtar med dem. På skivan så får vi höra artister från bland annat Frankrike, England, Spanien, Rumänien, Slovakien och Sverige.
När jag fick höra om den här skivan för första gången, så blev jag genast nyfiken på resultatet. Hade aldrig hört talas om S. Pintea innan detta, så man hade ju ingen aning om vad han hade för bakgrund eller erfarenheter innan han släppte den här skivan. Sen hade jag aldrig ens hört talas om någon inom den svenska hip hop-scenen som hade gjort en sån här skiva tidigare. Detta visste nog även S. Pintea om när han bestämde sig för att börja arbeta med en sån här skiva. Han ville göra något annorlunda helt enkelt. Kanske ville han vara först med att göra en sån här skiva. Istället för att i värsta fall bli en i mängden som samlar ihop lite svenska artister och sedan släpper en samling, som sedan försvinner i mängden innan publiken ens hinner lägga märke till att den har kommit ut. Flitig är han – det är en sak som är säker. Trots detta så förstår jag honom inte riktigt. Först och främst så förstår jag inte riktigt varför man väljer att låta en artist inleda skivan, och sedan placera ut ett intro efter den låten. Samma sak frågar jag mig när jag hör att outrot kommer innan sista artisten dyker upp och avslutar skivan. Vad är poängen med detta? Anstränger man sig verkligen så hårt för att verka annorlunda? I vilket fall så kan jag inte hur mycket jag ens försöker, komma på en enda anledning till varför man vill ha med dessa rappare på en sån här skiva. När man har en så bra tanke och idé om vilket koncept man ska använda sig av till en sån här skiva så borde det ju finnas vassare artister än så här. De kanske känner varandra sen tidigare? Det är i den enda förklaringen jag kan komma på när jag hör vad S. Pinteas gäster klarar av att prestera bakom mikrofonen på denna skiva. Inte en enda artist når fram till mig. På sin höjd kan jag nu sträcka mig så långt och erkänna att sista artisten på skivan – Gustav är min enda favorit. Sen gillar jag faktiskt gatumusikanten ifrån Tunisien som S. Pintea spelat in direkt från gatan. Sen har han fått till en snygg övergång till låten ”El Jem” som kommer efter avsnittet från Tunisien. Där har han spelat in samma typ av trummor som hans bekant på gatan använder sig av. Hela beatet ger mig faktiskt en skön känsla av orientaliska vibbar. Annars så spelar det faktiskt ingen roll vilket språk de här rapparna använder sig av. Musiken på denna skiva blir inte bättre för det.
Måste trots allt erkänna att jag är imponerad av hans arbete med omslaget till denna skiva. Han har fått fram en snygg och annorlunda design, samtidigt som han har skrivit ut (tryckt?) alltihop på ett A4. Efter detta så har han suttit och vikt ihop papperet så att det till slut omfamnar denna skiva som ett singelfodral. Ett plus i kanten med andra ord.
djsilenceblog.blogspot.com // www.dj-silence.com //
|