Bucc - The Soul EP @Streetzone.com

Bucc - The Soul EP @Streetzone.com

Recensionen hittas i riktig form på:
www.streetzone.com

Mindre än fyra månader efter att fullängdaren och debuten "Back To Square One" nåt marknaden så dyker Bucc upp igen med en sprillans ny EP bestående av hela 11 spår. Rapparen har här lämnat Moonshine s igenkännbara produktioner efter sig och samarbetar istället med ett spretigt antal andra producenter och gästartister. Trots den nya omgivningen så finns det ett par ansikten vi känner igen sedan tidigare släpp som soloartist och Narcs -medlem, jag syftar då bland annat på den amerikanske rapparen V-Zilla som trofast står kvar vid svenskens sida.

"The Soul EP" är utgiven och distribuerad av artisten själv och det måste tilläggas att det är imponerande att den i skrivande stund redan hunnit med att sälja över 600 exemplar (att den är så skamligt billig som 20 kr är nog en av anledningarna)! Väl musikmässigt så är det speciellt kul att se hur artisten till en gräns lämnar dom jazzbaserade produktionerna som präglat hans tidigare solo- och gruppsläpp för att prova sig fram på andra musikaliska stigar med hjälp av andra människor. För det här är nog en brygga över till något nytt, ett sista stopp före slutstationen eller vad man nu ska kalla det. Missförstå mig dock inte nu, jag älskar musiken Moonshine sätter ihop, men Bucc känns långt ifrån färdig som rappare trots åren i ryggsäcken och jag upplever det som att han kan må bra av att pröva sig fram & utforska sig själv lite mer.

Singeln "Soul" med den alltid så jämna V-Zilla och discjockeyn Chicken George är en ganska väntad låt som påminner om mycket han släppt tidigare även om det måste erkännas att den svenska sångerskan och halvt bortglömda rapparen Remedeeh bidrar till att låten hamnar i en högre division. Spåret inleder "The Soul EP" och det är inte långt ifrån att dom inblandade faktiskt lyckas slänga ihop en riktigt bra låt.

I den efterföljande "Two Chefs N´ One Soup" så träffar han nästan rätt igen, där en förvånande frisk inledning får alla ens sinnen att haja till. En klartspelande gitarr backas upp av någon sorts exotiska trummor som snyggt lyfter fram och uppmuntrar Bucc till att köra igång vilket också resulterar i en bra öppning från artisten. Tyvärr faller låten sedan på en udda, allmänt krystad refräng som antagligen ska framstå som gungig men som mest känns platt och misslyckad.

Desto bättre lyckas det i "Don’t Know" där första versen precis som i tidigare verket har en stegrande effekt på stämningen där adrenalinet sakta men säkert höjs till max lagom till refrängen som denna vända skönt nog dessutom håller klass. Gästande Malin sjunger en enkel och säker strof som gott och väl också räcker för att få den allt så viktiga känslan att bäras vidare till andraversen där Bucc tar över exemplariskt. Den stora behållningen är dock det fantastiska sticket strax före andraversen där låten för ett tag nuddar skyarna pga. producenten Rez (som för er som inte vet är ena hälften av Stockbeatz med Moonshine) genidrag. Denna bit framstår som klart bäst på EPn.