Snook-Vi Vet [email protected]

Snook-Vi Vet [email protected]

Hela recensionen finns här:
www.dj-silence.com

Nu har gruppen Snook fått tillfälle att släppa sin debut skiva. Med andra ord så är det nu deras tur att sälja skivor och ta emot priser på olika galor - eller?…
Jag kommer ihåg när Hoody Records artist Obnoxiuz var nominerad vid förra årets Swedish Hip Hop Awards. Då var Snook framme och tog hem priset för just den nomineringen. Då visste jag inte mycket om dessa två medlemmar - eller det gör jag ju inte nu heller för den delen. Man har inte hört dem så mycket innan detta album dök upp. Någon mp3a släppte dem, och efter det så släppte dem singeln ”Såpbubbler” genom deras nuvarande skivbolag Groover Recordings. Det var ju denna singel som gjorde att jag först la märkte till dem på allvar, men med handen på hjärtat så gillade jag den inte alls mycket när den kom. Det lät inte alls som jag ville att hip hop ska låta. Men efter att jag lyssnat på den ett antal gånger, så tänker jag för mig själv - är detta verkligen hip hop? Både ja och nej säger jag nu. Detta låter inte alls likt den hip hop vi får höra i dagens läge, varken på svenska eller på amerikanska. Men är detta en nackdel - nej, absolut inte! I och för sig så tror jag inte att Snooks musik skulle funka speciellt bra utomlands eftersom dem använder sig av det svenska språket när dem snickrar ihop sina låtar. Istället så tror jag detta är något som den svenska hip hop scenen behöver - en okänd grupp som verkligen vågar ta det steg som krävs för att publiken ska upptäcka att något nytt inom den svenska scenen. En scen som på senaste tid har blivit översvämmad av nya artister och grupper som då försöker få publiken att lägga märkte till just dem. Detta har ju gjort att man oftast inte orkar hålla reda på allt, och få tillfälle att hitta just sådana här grupper som Snook.

Snook har redan vid första singel släppet visat att det dem gör låter annorlunda. Då var det en hel del som sa att det inte alls var hip hop, men sen så fanns det även en del som istället fick upp ögonen direkt för dessa två killar, och då tog emot deras musik med öppna armar. Själv tillhör jag den senaste av dem två kategorierna.
Efter att jag nu har lyssnat igenom deras album ”Vi vet inte vart vi ska men vi ska komma dit” så tar jag av mig hatten och erkänner att jag hade fel om denna grupp till en början. Då hade jag bara hört en singel med dem. Nu har jag istället fått höra tio olika låtar med dem.
Men känner dock att tio låtar på ett debut album som släpps med genom ett skivbolag är lite för lite. Snook borde kanske ha kortat ner detta album till en EP istället? Då hade man förhoppningsvis sluppit de avsnitt på skivan som enbart är dialoger, och som då genast känns överflödiga när man jämför dem med skivans övriga låtar. Låtar som bl.a. ”Mister Cool” vars video man nu kan få se på Z-Tv om man har tur. Denna låt är ett riktigt lyckopiller. Man kan helt enkelt inte låta bli att gilla Snook efter att ha hört denna låt. Sen så finns även den sköna sommar varningen ”Håll käften orkestern” med på skivan tillsammans med låten ”17 juni”. Här berättar Snook tillsammans med Afasi om hur det att vara på Hultsfredsfestivalen (ni missar väl inte Snook då dem uppträder live på årets festival?). Förutom Afasi som gäst på skivan, så dyker även Organism 12 upp på låten ”Lejonhjärta”. Alla som nu har klagat på Snook tidigare - och då tyckt att gruppen inte är tillräckligt mycket hip hop borde köpa denna skiva och lyssna på just den här låten. ”Lejonhjärta” är den som är mest hip hop på hela albumet. Tycker ju att den borde få alla heads där ute i landet att inse att det nu faktiskt finns en grupp som kan tillföra något helt nytt till den svenska scenen.

Betyg: 3,5 av 5