Krönika: Självreflektion aka. Den personliga krönikan
Här om dagen satt jag som i trans och nickade huvudet motoriskt i takt med Wu-Tangs klassiska platta Enter the Wu-Tang (36 Chambers). Plötsligt fick jag en nostalgifix utan dess like och för några gyllene sekunder befann jag mig i pojkrummet någon gång på det sena nittiotalet. Det var tiden då jag för första gången tog mina stapplande steg och bredde ut vingarna över vad som kom att visa sig bli en stor del av mitt liv: hiphop.
Där och då, under nittiotalets slut började jag själv aktivt att söka efter hiphopmusik på allvar. Innan hade jag haft sporadisk kontakt med genren i form av Just-Ds svängiga singeldänga Tre Gringos och Beastie Boys Fight for Your Right som båda spelades flitigt och på hög volym. Men det var först under en alldeles särskild sommar som jag började förstå och förälska mig i denna magiska musik. En musik som format delar av min personlighet, mina värderingar och politiska åsikter. En musik som både har fungerat som en bästa vän att glädjas med och en axel att gråta ut mot.
Läs hela här.
"Förrsten så håller jag med om att squirtle är väldigt lik killen i calvin klein - reklamerna. Och det är inte fy och skam. =)" - katt_
|