En väldigt intressant text, skriven av Kartellen
Ja, jag loggade in på Facebook och såg det här väldigt välskrivna och intressanta texten.
För några dagar sedan lades denna bild ut på Kartellens Facebook-sida. Detta genererade en hel del uppmärksamhet av Sverigedemokraterna (SD) som reagerade på det antidemokratiska budskapet. I samband med den anstormning av hot och påhopp so...m en av våra frontfigurer (Sebbe Stakset) utsattes för efter denna publicering, så skrev han även ett inlägg på Twitter som var extremt ogenomtänkt och dessutom präglades av ett homofobiskt språkbruk där termen “bög” användes som ett skällsord. Vad som gjorde det hela än värre är att just ”bögar” – och HBT-samfundet som helhet, skall tilläggas – är en av de grupper som drabbats hårdast av den högerextremism vi vill bekämpa. Det är inte rimligt att förvänta sig att alla de människor som kränktes av detta uttalande skall förlåta tilltaget. Men vi vill ändå be om ursäkt för det sagda. Men istället för att nöja oss med detta, så kommer vi i framtiden att bli ännu tydligare med att ta avstånd från all form av homofobi eftersom det bara är fråga om ännu en form av förtryck som riktas mot marginaliserade människor.
Jimmie Åkesson och SD får dock ingen ursäkt av oss, eftersom påhoppet på honom vare sig var oprovocerat eller riktat mot en utsatt människa . Tvärtom så var det just hatpropaganda av det slag SD bedriver som fick Sebbe att tappa fattningen. Vidare har SD och dess partiledare gjort självömkan till en del av sin mediestrategi och trots att man numera sitter i parlamentet, talar man fortfarande om att partiet motverkas av “etablissemanget” (som man alltså själva tillhör). Det innebär INTE att Åkesson borde utsättas för den slags behandling som Sebbe i vredesmod och frustration skrev om på Twitter. Om det vore så att vi i Kartellen på fullaste allvar hade menat att SD-medlemmar ska misshandlas till döds på grund av sina politiska åsikter, så hade kritikerna haft rätt i påståendet att ingen borde lyssna på det vi har att säga om dagens politiska klimat. Men faktum är att vi lever i ett samhälle där sansad, genomtänkt kritik av rasism och främlingsfientlighet aldrig har lett till uppmärksamhet av det slag som vår bildpublicering väckte. Nu, när strålkastarljuset plötsligt har riktats mot oss, vill vi därför ta tillfället i akt att utveckla och förtydliga vårt avståndstagande mot såväl SD som andra främlingsfientliga partier.
Vi lever i ett Europa som är fullt av materiellt överflöd – något som har sin historiska förklaring i kolonialismens exploatering av u-världens naturresurser. Trots de återkommande ekonomiska kriser som följer i spåren av den marknadsliberala, procykliska politik som bygger på privatiseringar och skattelättnader, så är och förblir Europa många gånger rikare än världens u-länder. Denna rikedom är orättvist fördelad, men det finns likväl tillräckligt mycket “smulor” kvar åt dem som befinner sig i botten av samhällspyramiden för att migration till Europa ska utgöra ett lockande alternativ till den ekonomiska misär som råder i många u-länder. Och situationen blir inte bättre av att EU:s jordbrukssubventioner, det vill säga de hundratals miljarder kronor av våra skattemedel som skänks till europeiska bönder, gör så att även de mest ineffektiva och olönsamma jordbruken i vår del av världen kan konkurrera ut u-världens aktörer.
Sett i denna historisk-ekonomiska kontext, kan man fråga sig med vilken moralisk rätt som SD, Fremskrittspartiet, Front National och de andra högerpopulistiska partierna i Europa vill göra det svårare för människor i krigs- och krisdrabbade länder att finna trygga tillflyktsorter? I sitt invandringspolitiska program klargör SD att det är fullt förståeligt att människor i mindre utvecklade länder vill förbättra sin ekonomiska och sociala situation genom utvandring, men att det är fråga om en politik som vare sig gynnar Sverige eller utvandringsländerna. Detta är en lögn eftersom penningförsändelser från människor som emigrerat till västvärlden utgör upp till ? av vissa länders BNP. Onekligen tjänar u-länderna på att människor kan emigrera till västvärlden, oavsett vad SD har att säga om saken. Men det som gör denna form av rasistiskt motiverad egoism särskilt anmärkningsvärd är att det är just de europeiska staterna som är skyldiga till en stor del av de inbördeskrig som råder i exempelvis Afrika (på grund av de artificella gränsdragningar som gjordes under kolonialtiden). Och även i de fall där Europa inte är direkt skyldigt till inbördeskrig och/eller ekonomiska kriser i u-länder, så brukar det ändå vara vi européer som i slutänden profiterar på den rådande ordningen. Fast det faktum att Europas kolonialpolitik är en av de historiska orsakerna till att vi idag ser konflikter i Afrika som gör att människor tvingas fly från sina hemländer, ignoreras såklart helt och hållet av de högerpopulistiska företrädarna.
Den största största faran med partier som SD är dock inte att de ska lyckas ta makten på samma sätt som det Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet gjorde 1933. Nej, den största faran ligger i att de högerpopulistiska partiernas rasistiska och främlingsfientliga inslag förändrar det politiska landskapet även för de andra partierna. Detta är en utveckling som just nu pågår i Sverige och som gör att vi kan förvänta oss en intolerans i klass med den som redan råder i Frankrike (där man uttryckligen har förbjudit människor att bära muslimska plagg som niqab, hijab och burka på offentlig plats) Schweiz (där man lagstiftat om ett förbud mot att bygga minareter på moskéer), Nederländerna (där man bygger gigantiska flyktingfängelser för att låsa in papperslösa människor), Italien (där Lega Nord sitter i regeringen och där inrikesminister Roberto Maroni har försökt få igenom en rasregistrering i landet som skulle innebära att alla romer registrerades med fingeravtryck), samt Ungern (där Jobbik-partiet utmålar judar, romer, homosexuella och kommunister som “hot mot Ungern” – en retorik som för övrigt bär stora likheter med Jimmie Åkessons rasistiska debattartiklar).
Att den islamfientliga och xenofobiska inställning som delas av kontinentens högerpopulistiska partier de facto har förändrat det politiska landskapet i många europeiska länder, konstaterats idag av flera organisationer – däribland Public Service Europe och Amnesty International (se exempelvis punkt 6.7 CONCLUSIONS i rapporten “Choice and prejudice: discrimination against Muslims in Europe”). Genom sin hätska retorik, och genom att man medvetet spelar på föreställningar om en etnisk och nationell homogenitet som ledde till miljoner människors död sist man försökte sig på att förverkliga detta projekt, så förråar partier som SD debattklimatet och normaliserar rasistiska diskurser. Även mer politiskt neutrala människor influeras av detta, likaså de styrande partierna. Skräckscenarier som “Eurabia” (ett Europa där muslimer utgör majoriteten) utgör skolexempel på orientalism, men tyvärr är det inte alla som genomskådar retoriken. Det medför att det i dagens Sverige närmast har blivit legitimt att uttala sig rasistiskt om människor från Mellanöstern i allmänhet och muslimer i synnerhet. Det har också medfört att Alliansen flörtat alltmer ogenerat med högerextrema väljare genom att lansera kravpolitik (exempelvis Folkpartiets krav på språktester), samt genom att understryka vikten av att man som invandrare assimileras och anammar svenska värderingar (Moderaterna). Att detta görs i syfte att locka främlingsfientliga röster måste man inte vara politiker för att lista ut. Men även oppositionen har sjunkit till samma nivå, vilket i sin tur innebär att diskrimineringsfrågor knappt debatteras överhuvudtaget av dessa partier då man oroar sig för att alienera främlingsfientliga väljare. Och med Nyamko Sabuni i spetsen använder sig regeringen av en retorik som cementerar “vi-och-dem”-mentaliteten genom att göra skillnad på svenskar och invandrare samt kräva att de senare ska ändra sina värderingar så att de överensstämmer med de flesta svenskars. Ett sådant krav på assimilering är både orimligt, onödigt och leder till konflikter som inte borde uppstå. Moderna, organiskt-solidariska samhällen hålls samman tack vare att varje individ och organisatorisk enhet är beroende av andra, vilket i sin tur leder till att integration och samordning genom kollektiva uppfattningar som delas av alla ersätts av ett funktionellt beroende. I moderna samhällen krävs det inte att man tycker och tänker likadant för att saker och ting skall fungera utan större konflikter. Detta konstaterades för snart ett sekel sedan av den franska sociologen Émile Durkheim, men vi kan bara anta att Sabuni är lyckligt ovetande om dessa väletablerade, sociologiska teorier. Istället fortsätter hon att, i likhet med SD, legitimera rasism och diskriminering. Det hade varit alla till större nytta om hon istället hade öppnat ögonen och insett att den diskriminering som invandrare utsätts för inom rättssystemet, på arbetsmarknaden och i utbildningsväsendet, är vad som förklarar att många är dåligt integrerade i det svenska samhället trots att det kan ha gått flera decennier sedan de först kom hit. Och det faktum att Nyamko Sabuni själv har invandrarbakgrund kan inte dölja de främlingsfientliga inslagen i Alliansens politik. Tvärtom blir det extra tydligt vilken värdegrund som ligger bakom krav på assimilering av invandrare genom att det är samma ordval som används av SD när de redogör för sina åsikter och diskuterar utanförskap.
Högerpopulismen i Sverige – och övriga Europa, ska tilläggas – har således starka band till mer etablerade partier, trots att detta inte erkänns av exempelvis Moderaterna eller Folkpartiet. Det är en politik som influerar och infiltrerar det politiska klimatet, vilket i sin tur leder till en högre grad av strukturell diskriminering. Men denna slags hatpropaganda medför även att människor går till angrepp mot vad de anser vara “legitima måltavlor”. Den 1 juli 2009 höggs Marwa El-Sherbini till döds i en tysk rättssal i samband med att hon vittnade mot en gärningsman som stod inför rätta för att ha kränkt henne genom att yttra rasistiska tillmälen på grund av att hon burit en muslimsk huvudduk. Och mellan år 2000 och 2006 härjade en rasistisk seriemördare i Tyskland som riktade in sig på turkiska och muslimska offer. Anders Behring Breivik är ännu ett exempel på hur enskilda människor finner inspiration till vidriga våldsdåd i den främlingsfientliga retorik som präglar SD och Front National såväl som Frihetspartiet (PVV) och Fremskrittspartiet.
Med debattartiklar som ”Muslimerna är vårt största utländska hot” skriver Sverigedemokraterna in sig i en ideologisk tradition vi känner igen från 1930-talet. Hade ordet “muslimer” bytts ut mot “judar” skulle detta också ha blivit glasklart även för människor som inte har tid eller ork att sätta sig in i politiken. I ett avseende har SD dock rätt: integrationspolitiken i Sverige, och övriga Europa, har misslyckats kapitalt. Men att reducera ett komplext, socioekonomiskt problem till en fråga där muslimerna utses till syndabockar är inte bara okunnigt, intolerant och populistiskt. Det är också kontraproduktivt och skapar fler problem än det löser. Enligt vårt sätt att se på saken är det dock inte fråga om ett misstag, utan om ett medvetet val. Jimmie Åkesson har gått ut offentligt och påstått att den muslimska befolkningen, om nuvarande befolkningsökning och invandringstakt håller i sig, kommer att flerdubblas i storlek så att många av Europas större städer kommer att ha en muslimsk majoritet. Detta är dessvärre felaktigt och dementeras av ett flertal experter, däribland Justin Vaïsse som är analytiker på Brookings Institution i Washington. Att SD:s folkvalda medlemmar – medvetet eller omedvetet – räknar fel på ett stort antal nollor hör knappast till ovanligheterna. Men det blir ett stort problem när felaktiga beräkningar används för att måla upp skräckscenarior som i sin tur används till att rättfärdiga kulturell och religiös intolerans. Rena räknefel är dessvärre inte de enda ohederligheter man ägnar sig åt. På sin hemsida lyfter SD fram att den invandrade befolkningen är arbetslös i mycket högre utsträckning än svenskar som har fötts här i landet. Men man väljer att tiga om det faktum att orsaken till denna arbetslöshet är att invandrare som grupp diskrimineras såväl i Sverige som i Europa, vilket har bekräftats bland annat av en studie som genomfördes av den franska regeringen. Denna information är tillgänglig för alla som har tillgång till Internet och förmåga att läsa på andra språk än svenska, vilket innebär att även SD:s medlemmar skulle kunna ta reda på den. Men partiet väljer att förneka att det existerar en strukturell diskriminering av invandrare eftersom det inte ligger i dess intresse att erkänna detta. Tragiskt nog är detta förnekande bara en av alla de mekanismer som används för att stigmatisera redan utsatta minoriteter.
När man ser tillbaka på mellankrigstidens Europa och de socioekonomiska förhållanden som då rådde, kan flera likheter ses med dagens Europa. Ekonomiska, politiska och sociala kriser har medfört oro inför framtiden och gjort tillvaron svår för miljontals medborgare. Frustration, ilska och rädsla dominerar stora segment av det politiska klimatet och detta utnyttjas av högerpopulistiska partier som är snabba med att utse syndabockar. Efter Förintelsen vore det så gott som politiskt självmord att skylla Europas alla problem på judarna, men märkligt nog accepteras samma mekanismer när de riktas mot muslimer och invandrare i allmänhet. Löper vi då någon risk för att en liknande händelseutveckling skall upprepas i framtiden? De flesta svarar nog reflexmässigt “nej” på den frågan, detta i tron att civilisation, modern byråkrati och lagstiftning förhindrar oss från att begå den sortens hemskheter som utspelade sig i Nazityskland. Men som den polskättade sociologen Zygmunt Bauman konstaterade i “Auschwitz och det moderna samhället” är civilisation en mycket dålig garant mot barbari och folkmord. Tvärtom inbegriper civilisationsprocessen en tydlig tendens att ogiltigförklara etiska motiv för socialt handlande. Det är en process där (den statliga) våldsanvändningen frikopplas från moraliska värderingar och där rationalitetens behov frigörs från påverkan från etiska normer eller moraliska hämningar.
Det är mot bakgrund av denna oro som vi menar att dagens utveckling, där SD tillåts att förändra det politiska klimatet på det sätt som man redan gjort i stora delar av Europa, är mycket farligare än man först kan tro då man lyssnar till deras retorik. I denna text har vi påvisat några av de faktafel som SD gör sig skyldiga till i sin retorik; vi har också visat att deras övertygelser bygger på dåligt underbyggda omvärldsanalyser. Men det räcker inte för att vända den pågående trenden. Det krävs att människor engagerar sig mot rasismen och det krävs att diskrimineringsfrågan tillåts lämna det skrymsle den har förpassats till för att så fort som möjligt hamna överst på politikernas och mediernas dagordning. Först då kan vi koppla av i förvissning om att Europa inte kommer att fyllas av koncentrationsläger ännu en gång.
– Kartellen, 2012-05-24
At the gates of Eternity...