Recension: Pro P & Akilles - The Realism Från Whoa-bloggen:
Matias:1990-talet. Den digitala revolutionen tog fart ordentligt, ekonomin globaliserades och hiphopen lät på ett alldeles särskilt sätt. Det är nog många som tycker att den klassiska New York-hiphopen på 90-talet med sina distinkta soulsamplingar, trumloopar, cuts och scratchsolon var något extra.Som allt annat tog 90-talet slut, och ett nytt millennium tog vid. Världen präglades av krig mot terror och naturkatastrofer, och hiphopen blev allt mer elektroniskt influerad med högre tempo och andra typer av samplingar. Enskilda individer kan inte påverka världsordningen, men däremot kan enskilda individer återskapa fragment av svunna tider. Till exempel genom att göra en hiphopskiva som låter som att den är gjord på 90-talet.Med andra ord: har du hört Professor P & Dj Akilles innan vet du ganska exakt vad du ger dig in på. Ska jag försöka specifiera skillnaderna mot, säg Professor P:s debutalbum Patience, så har nog soundet tagit ett kliv fram mot slutet av 90-talet. Var jag tvungen att välja ett årtal skulle jag säga att den här skivan låter 1998, och hoppas att ingen inblandad tycker att jag är helt ute och cyklar. Vissa av beatsen har också antagit en väldigt J Dilla-influerad karaktär, vilket blir tydligt på till exempel introspåret Pro & Aktivity med sina korta loopar och experimenterandet med avklippta röstsamplingar....