Whoa rekommenderar: Bjud på ett leende

Whoa rekommenderar: Bjud på ett leende



Från Whoa-bloggen:

En något sen Whoa rekommenderar denna vecka. Följaktligen lär en viss irritation förmodligen ha spridit sig bland redaktörskollegor över att undertecknad inte respekterar en deadline. Detta är inget mindre än ett tecken på ett redaktörskap som sprider sig allt längre ut i fingerspetsarna (Hunter S Thompson lär skämtåsido ha sagt att det enda man som journalist behöver veta om en redaktör är att samtliga är maktgalna idioter).

Det finns så många andra problem i världen. Sverige ska (inte) bygga vapenfabriker i en diktatur. Förhållanden som går i kras. Massarbetslöshet och skuldkriser. Rebelledare som rövar bort barn och gör soldater av dem. Kunder på Ikea som förväntar sig att få åka hem med ett nytt kök trots att de inte kan betala för sig (glömt att kontrollera saldot), nekas, förvandlas till passivt aggressiva monster och pressar kassören om hur stressad hon är samt om kassören vill att hennes hund ska dö där den väntar i bilen. Det kan kort sagt vara väldigt påfrestande att leva ibland.

Precis där tar och vi lämnar all irritation, ilska, hopplöshet och alla andra tråkiga känslor och ägnar ett par sekunder åt att prata om just känslor.

Bra musik är enligt mig byggd på känslor och det är väl därför musik kan få oss att känna så starkt för olika saker. Vi väljer vår musik utifrån hur vi mår eller för att komma i en önskad sinnesstämning vare sig du försöker slappna av efter en hård vecka på jobbet, är en deprimerad tonåring som hittar en fristad i musiken, om du är olyckligt kär eller är en idrottare som vill rensa tankarna inför en match. Bara för att nämna några stereotyper.

Hiphop är kanske den mest textmässigt bredaste musikaliska genren. Här ryms allt från rebeller och politisk, historieberättare och de som blottar sin allra mest personliga sida, de dansvänliga och elektroinfluerade, och de allra mörkaste och deprimerande.

Men är det något som kanske inte fått sådär jättemycket utrymme är det hiphop som får dig att må bra. Förmodligen för att risken är stor du anses vara tramsig som Markoolio eller Weird Al Jankovic. Visst kan väl de vara roliga men de tas inte på allvar.

I denna veckas Whoa rekommenderar efterlyses feelgood-hiphop. Hiphop som får dig att dra på smilbanden inte för att du nödvändigtvis skrattar åt låten utan för att du skrattar med den eller att den får dig att må bra. Här om dagen kände jag mig på ovanligt bra humör. Jag funderade på vad det berodde på och kom fram till att en anledning förmodligen var att jag hade lyssnat på Brother Ali hela vägen hem. Brother Ali är för mig typexemplet på musik som får en att må bra. Förmodligen är det därför han är så omåttligt populär, förutom att han är en grym rappare och gör otroligt bra musik. Men han har förmågan att prata om sådant som många kan relatera till och samtidigt har en positiv inställning till det. I Picket Fence tar han upp hur det är att vara mobbad men upplyser om att det finns ljusglimtar när det är som mörkast. Och i vad som kanske är hans signaturmelodi Forest Whitiker nitar han effektivt fast mantrat att det är okej att se ut precis hur som helst, du får (och bör) älska dig själv ändå. Den som säger annat är helt enkelt inte viktig.

Ni vet talesättet ”le mot världen så ler världen mot dig”? Det finns en vetenskaplig sanning bakom det då muskulaturen som aktiveras när man ler skickar signaler till hjärnan om att man är med om något roligt, något som får dig att må bra. Testa själva att stoppa en penna i mungiporna och bit (aktiverar samma muskler som när man ler) och känn efter om ni inte känner er lite gladare efter en stund. Gör det, eller lyssna på musik som får dig att må bra och låt leendet komma naturligt. Tipsa gärna om egna feelgoodlåtar och om de gör er glada av någon speciell anledning. Vad kan vara mer passande när våren gör sitt bästa för att tränga undan kung Vinter och SMHI pratar om 15 grader redan nu i veckan? Har ni problem att hitta något så kommer här några förslag: