Rövslickeriet och ryggdunkingar inom Svensk hiphop och journalisterna.

Rövslickeriet och ryggdunkingar inom Svensk hiphop och journalisterna.

Tillåt mig att vara lite bitter, men är det inte lite för mycket gulligull just nu inom Svensk hiphop?

Det är självklart bra att alla hjälps åt för att förbättre Svensk hiphop, men är den är mentaliteten som råder nu bra för kvaliteten? Att det är lite väl många som är rädda för att säga som dem tycker för att det kommer leda till "utfrysning" från den där kärnan inom Svensk hiphop som syns och hörs(eller Stockholms-scenen är nog en bättre benämning)

Är det inte lite väl många som åker snålskjuss på att dem känner "rätt" personer?
Jag har läst Kingsize magazine tidigare då jag tyckte den var bra. Sen vill jag minnas att någon fick en dålig recension (Vet någon vad jag syftar på nu så fyll gärna i) och det tog hus i helvete.

Har på senaste tiden märkt att framstående journalister som skriver om Svensk hiphop och hänger i svängarna ALDRIG kan ge en dålig recension till en Svensk hiphop-platta, släpp eller något liknande. Allt är "fett" och "kul att han kör"-mentalitet.

Syftar inte exklusivt på Kingsize utan även diverse radiopersonligheter och liknande, som jag diggar väldigt mycket, men som i vissa sammanhang kan jag tycka inte är tillräcklig objektiv och får lite för stor genomslagskraft.

Hiphop i Sverige har på senaste tiden handlat mindre om att starta upp något eget och köra med sina egna grabbar och har mer börjat handla om att du umgås med rätt personer i lilla Stockholm och är tillräckligt o-kontroversiell och fjäskar för rätt personer.

En "Mc Random som släppt en netplay på whoa" får lovord och "det är fett!", medan en legendar inom Amerikansk hiphop som nyligen släppt en platta är betydligt lättare att såga eftersom man slipper stöta på GZA eller Mobb Deep på Berns kommande helgen. Skulle ju bli en obekväm stämning.

Därför eftersöker jag lite fler personer inom Svensk hiphop som vågar säga vad dem tycker utan att för den delen framstå som hatare. Skulle det inte vara roligare om det fanns fler läger inom hiphop och inte bara en enda stor umgåskrets i stort sett som bara hjälper varandra i form av tjänster och gentjänster?

Slog upp en hiphoptidning på måfå och det var nästan komiskt när man kollade in recensioner längst bak och journalisten fick alla artister och släpp att framstå som potentiella klassiker.

Vad tycker ni? Är sammanhållningen inom Svensk hiphop ett plus eller minus? Diskutera om ni har lust.