Textanalyser av låtarna på Petar på döda saker med pinnar

Jag hade tänkt slänga in något med Fulaste mannen i Världen och någon annan

Ok, för att få lite liv i denna kan vi ju koncentrera oss på samma.. Fulaste mannen i världen kan vi ju börja med... Kanske Dianmanttårar sen, eller 1000 alper?

Den Fulaste Mannen I Världen

"Jag tar mina kritor, färgsätter utanför konturerna"

Går utanför samhällets konturer för vad man får göra?

Tyvärr brukar Ågren defaulta till ett av två teman:

"Jag är så grym för jag röker brass å super å dissar brudar å är sveriges enda lyricist!"
"Det är så synd om mig för att jag inte är så berömd å rik som jag förtjänar."

Ibland slår han ihop dem till "Jag är så grym för jag säljer inga skivor vilket gör mig grymt hård å underground".

Nu måste jag säga, innan alla fanatisk MBMA fans lynchar mig, att ALLA låtar handlar inte om det, och Ågren är lungt en av landets bästa lyricister när han vill... men mycket av hans produktion är tyvärr på dessa rätt trista teman.

Senast jag såg snubben live (och på flera andra spelningar, enligt vad jag har hört) har han haft en mycket softare attityd, freestylat om annat, å snackat om vikten av att inte låta skivbolagen förstöra hiphopen och att hålla scenen levande, vilket gav honom förnyad cred i mina ögon.

Soft tråd! Jag kanske skulle försöka mig på att analysera lite när jag kommer hem ikväll.

Nice Steal, gör det.. Btw så måste ja väl erkänna att det ligger en del i vad UncleSam säger, ha ha.. Min tolkning av Utvandraren passar ju också in i det...

Peace

'Den fulaste mannen i världen' är en av de mer intelligenta tema 2 låtarna 12an gjort. Det grundläggande budskapet är väl att även folk som gillar hans musik skiter i hur det går för honom: fansen köper inga skivor och pushar inte för några spelningar. "Är den fulaste mannen i världen i lustiga huset" och "Den fulaste mannen, han är förstörd om inte rösten bär" är ju lines där han säger rakt ut att han inte är värd något om inte rösten bär, d.v.s. om han inte orkar släppa mer, eller inte rappar lika bra som han brukar. Om det sen är så han ser sig själv eller så han uppfattar att andra ser honom tänker jag inte spekulera i.

Det känns som han är ambvialent till sakernas tillstånd. Lines som  "Ekonomin är noll, visst lånar jag gärna", "musiken har fångat mig och jag har fått stockholmssyndromet" och "Jag kan inte, vill inte göra nåt annat än just det här" ger ju intrycket att han ändå står för sitt val att göra musik som inte är så komersiellt gångbar. Samtidigt finns det lines som "Jag slår förgäves med min sten på det fuktiga krutet", "Förvänta dig inget, här är verser och toner som bättre visioner av pest eller kolera" och hela referensen till lustiga huset (som jag uppfattar som att hela scenen(eller världen) är bizzar å vriden), där man får intrycket av att han inte är nöjd med sin lott i livet.

Jag får intrycket av att när han säger "Den fulaste mannen i världen i lustiga huset" så menar han att det är samma sak som när en sällsynt ful människa går in i lustiga huset och ser sin reflektion överallt.

"Jag tar mina kritor, färgsätter utanför konturerna" låter som om han går (som Nileskär sade) utanför hiphop, "får en självdistans och kryper tillbaka till hiphop", även om jag upplever det som att en målning ser idiotisk ut om man färgsätter utanför konturerna, även om man bara gör det på ett annat vis. Fast hiphop istället för en målning. Och texter istället för kritor.

Ok mina tankar om Fulaste mannen i världen i lustiga huset... Det låter ju onekligen som ett uttryck för att inte riktigt passa in tycker jag, hela titeln & reffen också. Öppningsraderna ger ju också en liten lätt avsmak för andra rappare och hur dom lägger sin skit. Så han tycker inte att han passar in men eftersom scenen enligt honom e skit så är han ju delvis nöjd med sin sits. Att hela den här skivan har just den komplexitet som den har så tycks han ju också vilja förespråka lite mer finess och djup än vad den svenska ibland överpoppiga och banala scenen har att erbjuda..

Jag skrider till verket och lämnar ett avtryck
Som lämnar ett intryck som får dig att känna dig simpel - Han höjer ribban med sin stil som i jämförelse får mycket annan rap i Sverige att låta just simpel

Jag tar mina kritor, färgsätter utanför konturerna - En metafor för att han vill gå utanför normen, inte följa strömmen

Ekonomin är noll, visst lånar jag gärna - Ja, han har ju sagt i ngn intervju att han skrev i princip hela skivan under en period då han hade taskigt med cash och det känns som att det också anspelar på just det att han inte direkt säljer en massa skivor och blir rik på sin musik, kanske också just därför att han väljer att gå sin egen väg och inte göra pop

Jag, slår förgäves med min sten på det fuktiga krutet - Han har talangen & kapaciteten men klimatet på scenen gör det näst intill omöjligt att lyckas

Den vackraste sången, den låten den har ingen titel - Gillar den här raden. Enligt mig följer den inte temat till punkt och pricka men är en mer en önskan om att få bidra med en mer poetisk sida till hiphopen..

Jag kan inte, vill inte göra nåt annat än just det här
Den fulaste mannen, han är förstörd om inte rösten bär - Han vill verkligen göra musiken på sitt sätt trots ovan nämnda pengabrist,  han vill inte sälja sig. Och om inte rösten bär, ja hans "röst" är hans förmåga, hans bidrag till genren, ett uttryck för att han verkligen vilja göra sin musik

Jag läser min tidning, ryser dock åt miljoner fel
Visst söker vi alla efter nåt som lyser upp vårt solsystem - Han kollar av branchen och gillar inte det han ser. Alla vill slå & göra något orginellt, typ..

Jag skriver ur mig hela mitt liv för att ge bort det till er
Kort och gott, låter dock folk läsa mina tankar - Han vill också inflika att skivan är personlig i sitt textbudskap

..och lite till

Och du kan lämna mig nu, bara du kommer ihåg
Men musiken har fångat mig och jag har fått stockholmssyndromet - Har han satt sin märke på scenen och inte blir bortglömd så har han ändå lyckats. Han vill nog ändå inte bli ett one-hit-wonder. Stockholmssyndromet ger ju ändå känslan av en liten hat-kärlek till musiken, som att han inte valt sin sits själv.. (hoppas folk här vet vad Sthlmssyndromet är, man vet aldrig med Whoa tyvärr)

Går igenom minfältet för att peka tillbaka på vägen -  Han väljer sin svåra väg men lyckas han ändå göra karriär så kan han ju helt klart  påvisa en stor bedrift.

...vänner försvinner in i mängder... - En del av hans "kollegor",  inte dom "närmaste" kanske men inom scenen, väljer att  bli poppiga med mera.

Skillnaden mellan flyga och falla är hållet man gör det åt - Kan vara en hårfin gräns mellan att lyckas och att inte göra det och också en an anspelning på samma sak som han säger "Hellre missförstått geni än glasklar idiot" i Sångfågel.

Och jag vet att många vill skicka mig till akuten
Fast jag inte är han som slår folk och får hem tjejen på slutet - Många dissar hans stil kanske just för att han inte är den stereotypa "vinnaren" i matchen

Och när det går tungt är ni snabba på att vända ryggen - Folk följer trender ist för att köra på sin egen stil

Men när hinken är full är den lite för tung för att lyfta - Det klassiska "Den som gapar efter mycket..." Som ett höjt finger till branchens divor..


Många andra rader i texten kan kännas rätt flummiga men ändå ge samma känsla fast lite subtilare.. Tycker dock inte texten känns lika "klar" i sitt budskap som i min tolkning av Utvandraren, lite mer svävande på ngt sätt.. Men ger ändå en ganska målande beskrivning av, enligt mig, hans syn på sin position inom genren.. Skulle gärna höra fler röster om andra rader i texten.

Återigen passar det ju också in i UncleSam´s lite mer cyniska & enkla kategoriserande av herr Ågrens musik vare sig man håller med eller inte..

För övrigt tycker jag att den här låten är djävligt skön textmässigt men den är ingen favorit på skivan, tycker att den har ett lite tråkigt beat som drar ner tempot och känslan en aning.. detsamma skulle jag nog säga gäller Veritas...

That´s all for me for now..
Ha de´gott folk!

ooo fan va nice!
Jag har väldigt dåligt med tid som vanligt men...

Jag är den fulaste mannen i världen i lustiga huset
Jag är en rätt rolig person men egentligen är jag ond/dålig?

är det ingen jävel som känner org som kan fråga han?

Den fulaste mannen han är förstörd om inte rösten bär.

- tolkar det som att musiken är det enda han har lyckats med. Han är liksom ful, hashrökande kille som inte lever ett så kul liv. men när det kommer till musiken då är han  lyckad. det är i musiken som han hittar sej själv. Den dagen rösten inte bär då är det slut på mäniskan johan.

Det kommer fan alldrig hända att jag faller av skapandet är min triumf och den här pennan den är allt jag har - 1000 alper

Lite samma sak där

Bah vet inte hur jag ska förklara men jag uppfattar det så.

Btw sorry att jag drar upp en gammal tråd men den här tråden måste återupplivas! : )

khöler, word! Skitfet tråd! Skriver lite filosofi imörrn, skriva ner mitt eget shit nu.

aa skön tråd

väldigt väldigt bra och intressant tråd! big up till brother-bear!

Den här tråden är min nya flickvän tror jag. För övrigt är jag mer sugen på en analys av Bitterhet än någon av låtarna på Petar på döda saker med pinnar, för den låten gnager på mig dagligen.

Men om jag nu ska välja en låt att analysera så kan jag försöka ge mig på Maskrosbarn, även om det kommer ge mig en extrem huvudvärk och många svårigheter:


Jag har gjort mitt bästa för att va' en optimist
receptet för en lösning smakar sämre med en kompromiss

Det här tolkar jag som att han har försökt hålla modet uppe under alla år av förnekelse (han har aldrig fått uppmärksamheten han har varit värd), och istället för att kompromissa fram något radioanpassat när han får chansen så vill han få lösningen att "smaka så gott" som möjligt.

Fokuserad som fan, så fumlar jag ändå
ni vill inte bestiga bergen; då blir kullarna för små

Han försöker alltid göra sitt bästa, göra det som känns rätt, men ändå blir det fel. Den andra raden är svårtydd, men det kan tolkas som att han försöker övertyga andra om att de innerst inne inte vill bestiga bergen (bli riktigt stora och kända), för då blir de giriga och egoistiska.

Som exempel kan jag ta ett fiktivt hiphopkollektiv som vi kan kalla Rapparna (fantasin flödar, klagomål?). Rapparna börjar sin karriär på något sunkigt ställe i en liten stad, och blir efter ett tag riktigt kända och omtyckta i den lilla staden. Någon får höra att Rapparna ska vara riktigt duktiga och ger dem ett skivkontrakt. Från den dagen de fick skivkontraktet har de aldrig visat sig i den lilla staden igen. Den lilla staden är deras kulle, men när berget är bestiget (Sverige, eller hiphopscenen, kanske?) så är kullen alldeles för liten. Jag ska nog sova snart, det där ser riktigt mysko ut. Men det är ett försök.

När livet är slut så plockar du taggar ur såren
och frågar dig själv "Varför blåser min flagga på månen?"

När du har levt ditt liv tittar du tillbaks och försöker rädda det som räddas kan (plocka taggar ur gamla sår, ringa och säga förlåt till någon, ni fattar?), och frågar dig själv antingen varför du har levt ditt liv i lögn eller varför världen överhuvudtaget finns till; meningen med livet.

Står där i lappade byxor och lagade skor
en av dom här regninga dagarna kommer jag ha fått nog

En kort självbiografi av herr Ågren: han har kämpat med musiken och nästan bara mött motgångar, förr eller senare kommer han skita i allt och börja jobba som städare (nej, kanske inte just städare).

Har kommit för skörden, planterar en värld av ett frö
en maskros vid kanten av motorvägen som vägrar att dö

Första raden är krånglig för mig, men ska försöka mig på den. Han har kommit in i hiphopens värld för "skörden", vilket kan tolkas som pengarna, eller möjligen respekt av något slag. Att han har planterat en värld av ett frö är antagligen att han alltid har slagit ur underläge, men kämpat sig upp. Allt han har gjort kommer ur ett litet frö, och växt till något större. På något vis.

Andra raden är dock lite mer solklar enligt mig; han håller sig till sin egna kant av den svenska hiphopscenen, och han tänker inte ge upp. Alltså föreställer motorvägen "mainstream", och Organismen håller till i utkanten/bredvid. Ganska bra tänkt, med tanke på en motorvägs storlek och funktion, i kontrast till maskrosens uppgivna position men obevekliga envishet och självbevarelsedrift.




Fan, nu ger jag upp. Skitlåt. Men jag älskar den. Den är bara för djup för ord. Citerar Organism 12 för att få det låta bättre:

"Mina ideér är oftast för djupa för ett A4, därför är det här ytligt"

Fan! Nu blev jag sugen på Ågrens Nya album... Skall man behöva vänta en hel sommar?

90% osammanhängande pissrim. 10% rim som är så bra att de – trots resten av skivans pissighet – gör skivan till en av de absolut bästa svenska rapskivorna någonsin.