Han ansåg att "revolutionen börjar på nationell skala, men slutförs på den internationella arenan", var för större politisk frihet i Sovjetunionen. Trotskij viktigaste teori var den permanenta revolutionen. Den gick ut på följande: Många revolutioner börjar i fattiga länder med en liten arbetarklass, många bönder och med en bakåtsträvande borgarklass som är allierad med imperialismen. Utöver dessa fanns på Trotskijs tid och än idag finns en klass som är ett arv från feodalismen: godsägarna. Medan många socialdemokrater innan ryska revolutionen ansåg att man var tvungen att som arbetarrörelse alliera sig med borgarklassen mot huvudfienden godsägarna (som var tsarens bas), menade (Lenin och) Trotskij att man skulle bygga en allians mellan arbetarna i städerna och bönderna på landsbygden. Med hjälp av städernas centrala roll i Rysslands politiska liv (liksom i vilket annat lands liv) skulle arbetarklassen och socialisterna i städerna ta initiativ för att stödja böndernas uppror och försöka sätta igång en nationellt-demokratisk revolution som skulle börja gå mot socialismen från dag ett. (Lenin och) Trotskij menade att revolutionen dock måste sprida sig internationellt för att inte isoleras och krossas antingen av INTERNA eller externa fiender. Trotskij menade att Stalin var ett uttryck för en byråkratisering av Sovjetunionen som ett resultat av den internationella isoleringen.