Vad fan hände?
För ganska exakt ett år sen träffade jag en tjej. Vi blev tillsammans efter någon månad kanske. fast med massa komplikationer.
Iaf, vi flyttade in tillsammans och allt gick väldigt snabbt. Vi levde lyckligt dom första 3-4 månaderna (som alla gör när dom är nykära).
Men sen börjar ens dåliga vanor kicka in, och mina vanor var betydligt värre och fler än hennes.
Vi börjar röka gräs dagligen, jag slutar jobbet, hon får bära hela lastet i princip.
Fucked up, jag vet.
Anyways, spiralen är igång och mitt "fuck it" tänkande startar.
Snabbt går förhållandet åt helvete, och min psykiska hälsa med den i princip, hennes med.
Nu har de gått kanske 2 månader sen vi sågs, jag går fortfarande på ångest mediciner.
Seriöst? wtf?
Har haft förhållanden förut men aldrig riktigt fallit för nån förut.
Det här är ju löjligt, är det såhär kärlek är? Lika underbar som den är, kan den vara så sjukt smärtsamt, inte värt! ha!
ja, vad är kontentan med det här bittra inlägget då?
Är kärlek värt det? Kan man vara lycklig när man är kär eller kommer man bara vara nojig för när det kraschar?
I dunno, ja bryr mig inte. fuck kärlek.
theralen och kedjerökning, kanske jimmy cliff. jag är patetisk.