I början av Januari 2014 låstes Whoa och du kan alltså ej logga in eller skriva något nytt i forumen. Innehåll i forum osv kommer finnas tillgängligt. Läs Mer »

Det skär i mig. Hela tiden.

Övrigt - Vardagsfilosofi

   

2010-07-13 20:42

Det skär i mig. Hela tiden.

Pappa dog i januari. Cancer. Elak sådan. I sju månader såg jag honom gå från en förhållande frisk 65-åring till ett tunt skal av den man han en gång var.
Jag insåg inte då hur läget egentligen var. Förmodligen ville jag inte det. Det var väl för... stort i brist på bättre ord.

När han dog kände jag mig tom. Men inte ledsen. På ett sätt var det skönt för att jag vet att han slipper lida längre. Ligga fullpumpad med morfin, andas med hjälpmaskiner och inte vara såpass medveten om världen runt omkring sig. Än mindre känna igen vem jag var.

Min pappa och jag hade kanske inte den bästa far-son relationen i världen. Faktum är att den var ganska kass. Han var alkoholist och var mer än ofta hårdhänt mot både mig och mamma. Storasyster lät han vara, varför vet jag inte. Kommer ihåg att jag en dag för länge sedan lovade mig själv att inte bli som honom, vara den exakta motsatsen, och då skulle nog allt ordna sig.

Efter begravningen tog jag en tid ledigt från jobbet men klättrade på väggarna hemma. Mest av tristess. Så jag började jobba igen. Jag lät helt enkelt bli att tänka på vad som hänt och hur jag egentligen mådde.

Nu, sex månader senare kan jag inte tänka på någonting annat. Hans sista ord till mig var ett vädjande "Hjälp mig."
Men vad kunde jag rimligen göra? Jag är en 27-årig pojke. Mjuk som gelé i själen och vill inte en människa illa. Varje vaken stund tänker jag på det. Varje sovande stund drömmer jag om det. Det river och sliter i mig då allting jag ser, allting jag är påminner mig om pappa. Det gör konstant ont. Det känns som jag vill skrika ut allting jag har inom mig. År av saknad av en fadersgestalt som vaknade bakfull och kräktes i handfatet samtidigt som han borstade tänderna för att åka till jobbet och komma hem full igen på natten.

På senare år blev det förvisso bättre med spriten och vi började komma närmare varandra, och sen det här. Det enda jag ser är vad som kunde ha blivit av våran relation, och hans glansiga ögon som tittar på mig och ber efter hjälp...


Jag vet inte vad jag ska göra... Vet någon?


2010-12-02 22:31
Jag känner igen tomheten, det var när min mor berättade att hon hade cancer. Det var ett halvår sedan. Alla känslor försvann, jag bara satt där i mitt skal. Hon säger idag att det var en ofarlig cancer som de kommer operera bort. Jag är lite rädd att hon ljuger för att jag inte ska oroa mig.
I choose my own destiny, hiphop way to heaven!

2010-12-19 16:51
Jag förstår precis vad du går igenom då jag har själv förlorat både min pappa och bror för inte så länge sen. Jag tror att alla bearbetar sin sorg olika och av den anledning kan det nog vara svårt att ge dig tips på hur just du ska göra för att gå vidare.
Förutom ångesten jag hade över hela situationen, var det väldigt svårt för mig att leva vidare.
Av någon anledning fick jag alltid skuldkänslor över att tex. skratta eller att göra något som jag vill göra ect. Det var helt enkelt svårt att börja leva igen när jag vet att både pappa och bror existerade inte. Hur kunde jag leva utan deras närvaro osv.
Du måste själv inse att du kan inte påverka eller styra någons död. Du behöver börja göra sånt som får dig att må bra. Isolera dig inte, ibland är det bra med egen tid men gör det inte till en rutin.
Till slut insåg jag i alla fall, hur dåligt jag än mådde så kommer jag inteatt få tillbaka verken min pappa eller bror. Varför inte försöka göra det bästa av den tiden man har kvar i jorden.
 

2010-12-24 11:51
det är tråkigt att vi i vårt samhälle inte har någon utbredd kunskap om hur man ska hantera döden, att göra färdigt innan den infinner sig istället för att hantera det efter.

på kyrkogårdarnas portar står det tänk på döden, förr hängde memento moris (minns din dödlighet) i kyrkorna, man funderade före, vande sig vid tanken.

på platser där man fortfarande har en kultur med nedärvd kunskap om livet och inte enbart förvärvad kunskap om materien så har man system för det hela.

när någon blir dödligt sjuk är det dags att göra avslut, sörja tillsammans med den döende tills man kommer till en punkt där båda har accepterat det som vi alla ska möta.

man måste lära sig dö medan man lever, acceptans av döden skänker sann uppskattning av livet. att varken du eller din pappa fått den kunskapen är sorgligt och säger mycket om vårt samhälle.

du kanske borde gå och prata med någon, det finns ingen skam i det, utan de starka andliga, kulturella och familjeband man hade runt sig förr kan det vara svårt att bena ut saker.

jag ska inte säga för mycket om din enskilda situation då jag inte har varit i din båt men en pappa med alkoholproblem men jag vet endel om missbruk och har haft det på andra håll i familjen, jag tror du borde lära känna din pappa nu i efterhand, det tar tid för en människa att försvinna när de dör, först försvinner deras subjektiva upplevelse av vår värld (förmodligen), sedan börjar deras kropp försvinna, deras handlingar och deras sammanhang tar längre tid, för vissa kan det ta flera generationer. du kan fortfarande skapa en relation till din pappa, du kan fortfarande lära känna, bena ut, förlåta, förstå o.s.v. den kan kännas galet, men gör något som kan ses som galet, gör det till en nuvarande livsuppgift att lära känna din far, varför var han den han var, varför söp han, varför var brukade han våld mot folk han älskade och framförallt, vad abv honom lever kvar i dig. besök gemensamma släktingar, leta reda på hans gamla kompisar, prata med din familj om honom, titta på gamla kort, leta rätt på fotoalbum från när han var ung. våra fäder är en evig gåta i våra liv och vi kan lära oss enormt mycket av dem om oss själva, till och med om de var svin eller aldrig närvarade.

och så den där klyshiga men eviga sanningen, tiden läker alla sår, efter regn kommer solsken, allt går över med tiden, ingenting består, obeständigheten är det vi delar med allt, den gemensamma nämnaren är död och födelse, expansion och kontraktion. Döden kan vara en enare istället för en söndrare om man hanterar den på rätt sätt..

lycka till!
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.

2010-12-24 13:59
kom också ihåg att hans sista ord förmodligen inte var personligen riktde till dig ifall han knappt kände igen dig i slutet utan att han helt enkelt var rädd för vad som höll på att hända och inte hade verktyg för att hantera det. förr eller i andra kulturer hade en präst, en shaman eller en vis gumma eller gube ha guidat honom igenom det, hjälpt honom. han var bortom räddning och du hade inte kunnat hjälpa honom, det ligger inte hos dig, inte heller hos honom utan helt enkelt i att ingen av er fått lära sig att handskas med slutet på livet.

Man säger att folk dör som de har levat, kanske var din far rädd för att hantera livet och i förlängning döden, rädd för att att ta ansvar? kanske var det därför han drack och försökte kontrollera sin omgivning med våld? kanske vågade han aldrig be om hjälp i livet utan sökte stöd i alkholen? det kanske var stort nog att han vågade be om hjälp från dig till slut, kanske räckte det för att förlösa honom på något vis.

Vad ville han ha hjälp med exakt tror du? med att undkomma smärtan? det hade du inte kunnat göra något åt, döden ordnade ju det åt honom helt av sig självt så det han fruktade befriade honom förmodligen. med att möta något som inget i hans liv förberett honom på kanske? hur skulle du hjälpa honom med det annat än genom att vara där med honom?

seriösa studier av nära döden upplevelser nämner några saker som återkommande över alla kulturella gränser. Upplevelsen av märkliga surrande ljud, upphörandet av all smärta och rädsla, att ens liv pacerar i revy och ofta att man får se sina handlingar från ett utifrån perspektiv och uppleva deras kosekvenser som de kan ha upplevts av andra.. vad nära döden upplevelser handlar om kan man ju spekulera i i evighet men det är rätt intressant att de finns och att en så stor del av dem verkar handla om ett verkligt avslut.

vad fick du för hjälp med att hantera döden på sjukhuset? fick du något mer än den där blanketten om den sista tiden man brukar få?

mitt bästa tips för att hantera sånt här är en meditationsmetod som heter Vipassana (att se saker som de är), det kan låta flummigt i mångas öron fortfarande trots att vetenskapen idag vet mycket väl hur kraftfulla de här teknikerna är och hur verkliga resultat de ger.

det finns kurser på tio dagar i denna teknik, den är religöst obunden (även om metoden bygger på buddhas lära då den uppfanns av honom), den är odogmatisk och icke sekteristisk och detta stärks av att alla lektioner är inspelade vilket gör att ingen lärare kan bli maktgalen eller lockas att förvränga läran av egna skäl, och att man betalar enbart om man vill och känner att det gett en något, gåvan kan då ges anonymt efter man komit hem och ingen som inte gått hela kursen får skänka pengar. grundaren av just den här grenen av vipassana var själv ren förmögen affärsman när han grundade det hela och han tjänar inga pengar på kurserna.

http://www.se.dhamma.org/

kanske är det inget för dig just nu och jag tvekade att nämna det då det kan kännas som att jag missionerar eller något dumt men det är som sagt en rent praktisk metod och det starkaste verktyget för att acceptera livets förändringar och döden som jag mött och jag känner att man ska dela med sig av något som betytt så mycket för en. jag delade min första 10 dagars upplevelse med allt från en tidigare sydafrikansk soldat, traumatiserad och numera heroinist i köpenhamn, knarklangare till läkare, juridikstuderande, chefspsykolog på ett stort mentalsjukhus o.s.v. det kan användas av alla och jag tror att det skulle vara perfekt för dig i en sån här tid i ditt liv..

frid!
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.

2011-01-02 13:52
Min pappa dog också i cancer. hans sista ord till mig va "ta det lugnt"
synd att jag inte lyssna.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.

2011-01-02 18:09
Joel413
* "vetenskapen idag vet mycket väl hur kraftfulla de här teknikerna är och hur verkliga resultat de ger"
- Vilken forskning menar du då?

10-4, over...
"Not so funny now, funny man..." - Å, jo, totally worth it! ;)
Mabande In The Park - once in a lifetime, baby
Thugz 4 hugZ - kärlek istället för gangsterpropaganda

2011-01-03 11:55
Mabande: det finns en hel del forskning på ämnet meditation, fins gott om böcker på ämnet neurovetenskap och meditation och det börjar användas ganska flitigt på sjukhus här och var. tar det i ett meddelande då det känns lite off topic.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.

2011-01-07 00:45
Orsaken att jag frågade var att du lindade in det i så mycket pseudoreligiositet om tibetanska munkar och Budda samt hade en försäljningspitch om att killen som "grundade" grenen gör det heeelt av sitt hjärtas lust och goda vilja.

Ja, det finns forskning som visar att meditation av typen "mindfulness" till viss del kan lindra stress och smärta vid psykiska och fysiska åkommor, men (och jag citerar den länkade artikeln): "Många av de vetenskapliga studierna har dock uppenbara kvalitetsbrister".

Det gäller alltså en specifik meditationsmetod som är utan det mumbojumbo som Dhamma verkar pyssla med. Vidare läsning om just mindfulness (med källhänvisningar) finns här.

Så: bättre då att rekommendera KBT med utbildad personal istället för att säga att några new age-nissar kan hjälpa.

10-4, over...
"Not so funny now, funny man..." - Å, jo, totally worth it! ;)
Mabande In The Park - once in a lifetime, baby
Thugz 4 hugZ - kärlek istället för gangsterpropaganda

2011-01-31 09:19
oj da nagon ar duktig inskrankt. den metod jag lankade ar valdigt ren i sin praktik. allt runtomkring far man kopa eller forkasta som man vill. mindfullness bygger pa vipassana, eller ar egentligen samma sak fast pa tva olika sprak. och jag forstar inte riktigt hur en lara som utovats i snart 3000 ar kan sagas vara new age? da dhamma ar en praktisk utovning sa spelar det ingen roll om det utfors tillsammans med en erfaren buddhistmunk eller en lakare. lyssnar man pa pionjarerna for mindfullness i vast sa har de mycket respekt for metodens rotter. det som foresprakas ar ju anda inte sa himla farligt, det handlar om att prova och se vad som hander, inte ta nagons ord och att inte forlita sig pa nagot hogre vasen for att befria sig fran lidande. faktum ar att en av de centrala delarna i disskutionerna emellan just riktar sig starkt emot new age och att fastna i de fallor som olika religioner innehaller och istallet helt rikta in sig pa de fysiska upplevelserna i sin egen kropp.

en anledning till att inte rekomendera terapeut kan man ju ta fran en av lankarna du postade "För närvarande (våren 2006) finns inga certifierade MBSR-lärare i Skandinavien.". psykvarden i sverige ar inte direkt enkel att ta sig in i, jag kan inte tanka mig att nagon som kommer in och ber om att fa utova mindfullness for sin depression i samband med en foralders dod skulle fa det.

jag har inte lindat in nagot i pseudoreligiositet. jag sa att den grupp som utovar mindfullness mest intensivt (tibetanska munkar) har uppvisat stora neurologiska resultat och jag namnde den historiska person, Siddharta Gotama, som forst, vad vi vet, beskrev metoden pa ett enkelt och lattillgangligt satt. gor du inte ett klassiskt disskutionsfel nar du forkastar nagot pa grund av associationer? du forkastar tuibetanska munkars erfarenheter av meditation for att de tillhor en religos grupp och du foprkastar en persons praktiska rad angaende meditation for att en religion, mot hans vilja, byggts runt hans person. det kallas val guilt by association eller nagot i den stilen va?

har du nagon erfarenhet av meditation? hur inlast ar du pa amnet? du lankar tva artiklar som du formodligen letat reda pa och skummat igenom for att verka klyftig i disskutionen men du framstar bara som inskrankt och korkad. jag lankade sjalv till personen din ena artikel tar upp i mitt meddelande till dig t ex sa jag vet inte vad det ar du forsoker saga emot med ditt inlagg.

utover det behover jag inga kallor da mitt ursprungliga rad ar baserat pa egen erfarenhet, om nagon vill ta mitt ord pa det ar deras val och jag skrev sjalv att jag var tveksam till att posta det da det kan misstas for spridning av religiositet.

forovrigt skrev jag det som en parentes, nagot som manga upplever som mycket givande i fraga om att hantera bland annat doden, inte som ett forslag pa terapi i det enskillda fallet.

att jag namnde att grundaren inte tjanar pengar pa det hela ar helt enkelt for att jag personligen upplever det som positivt da jag haller mig hogst skeptisk till "gurus" av olika slag.

sluta vara sa nedlatande nu och kom ut ur din lilla forskarbubbla. saker kan ha varde utan att de blivit fullt dissikerade av vetenskapen annu, du inser inte det va?


Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.

2011-01-31 09:27
utover det kan en metod vara lika effektiv inlindad i religiositet som i sjukhusmiljo. det berot helt pa personens erfarenhetsvarld och vad personen bast tar till sig. da resultatet ar det som raknas sa ar det helt irrelvant om det beskrivs med anekdoter om buddhas liv eller med beskrivningar av vad som hander i nervbanorna. bara det funkar. salange man inte prackar pa nagon dogmatiska ideer av nagot slag.

jag vet utover det ingen plats i sverige dar man kan fa en sa intensiv kurs i medveten narvaro (mindfullness, vipassana) som med dhamma sobana. forhoppningsvis dyker det upp liknande kurser i Kabat Zinns tappning i takt med att forskningen pa amnet blir mer djupgaende och accepterad inom varden. men som det ar nu sa ar det ganska klart att det ger fantastiska resultat for mangder av manniskor samtidigt som det finns valdigt fa platser att lara sig det pa, da far man taga vad man haver. hela varlden kan inte sitta och vanta pa vetenskapens troga masikneri nar det galler praktiska livsaskadningsfragor.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.

2011-01-31 23:27
Joel143
* "jag forstar inte riktigt hur en lara som utovats i snart 3000 ar kan sagas vara new age"
- New Age i korthet:
Ta en skopa "uråldrig österländsk visdom" och krydda med en nypa "det här har de gjort i tusentals år, så det funkar". Servera med en stor portion "betala bara om du vill, men kom ihåg att om du inte betalar så får du dålig karma".

* "gor du inte ett klassiskt disskutionsfel nar du forkastar nagot pa grund av associationer? du forkastar tuibetanska munkars erfarenheter av meditation for att de tillhor en religos grupp och du foprkastar en persons praktiska rad angaende meditation for att en religion, mot hans vilja, byggts runt hans person. det kallas val guilt by association eller nagot i den stilen va?"
- Nej, jag förkastar inte deras erfarenheter av meditation p.g.a. deras religion, jag förkastar dina påståenden om att det skulle vara så undergörande mot psykisk ohälsa p.g.a. att forskningen inte håller med dig.
Jag säger att du lindar in det i pseudoreligiösa floskler just för att du använder buddhismen och anektoder som ett auktoritetsargument, d.v.s. ett argumentationsfel i stil med "true by association".

* "en anledning till att inte rekomendera terapeut kan man ju ta fran en av lankarna du postade 'För närvarande (våren 2006) finns inga certifierade MBSR-lärare i Skandinavien.'. psykvarden i sverige ar inte direkt enkel att ta sig in i, jag kan inte tanka mig att nagon som kommer in och ber om att fa utova mindfullness for sin depression i samband med en foralders dod skulle fa det."
- ...och därför rekommenderar du att man går till nån som rakt av är amatör?
Om du bryter benet: vill du att någon som är utbildad ska rikta och gipsa det eller funkar det med nån som köpt en kartong hobbygips på Dekorima?
Om du vill ha den utbildade att hjälp dig med benbrottet - varför sätter du inte samma krav när det gäller ditt psyke?
Men visst, det är jag som är korkad och inskränkt. Att guida någon som är deprimerad är inget man gör i en handvändning eller genom att spela upp en DVD.

* "da resultatet ar det som raknas sa ar det helt irrelvant om det beskrivs med anekdoter om buddhas liv eller med beskrivningar av vad som hander i nervbanorna. bara det funkar. salange man inte prackar pa nagon dogmatiska ideer av nagot slag."
- Problemet är att det inte finns några otvetydiga bevis för att det funkar på just det du säger.
Viss stress och smärta? Verkar så.
Depression? Not so much.

10-4, over...
"Not so funny now, funny man..." - Å, jo, totally worth it! ;)
Mabande In The Park - once in a lifetime, baby
Thugz 4 hugZ - kärlek istället för gangsterpropaganda

2011-02-02 15:45
din definition pa new age gar inte ihop med min. new age ar en rorelse som foddes i borjan av 1900talet i samband med orientalismen. man blandar hej vilt alla olika religioner helt okritiskt, kryddar med energifloden, kristaller och overnaturliga krafter.

du vet val anda inte hur meditationen lars ut hos de jag lankade? ar det inte lite fordommar du slanger ur dig anda? det far du val ha sjalvinsikt nog att inse?

kursen ar helt inriktad pa praktiskt utovande av mentalt fokus och introspektion. vissa metafysiska elemt tas fran buddhismen i lektiuonerna emellan men det gors tydligt att de ar en fraga om tro och att de vill lara ut det sa renodlat utifran hur buddha larde ut det. det ar verkligen inte new age det handlar om men ar du overtygad om det kan jag nog inte gora sa mycket at det.

det finns mer forskning an den som refereras i din lank, att den inte haller matten for just den svenska varden gor inte forskningen helt ointressant eller forkastlig. att alla resultat inte ar hundra procent klara gor inte att man inte kan dra slutsatsen att meditation har massor av fordelar for fysisk och mental halsa. om all forskning pekar pa positiva resultat inom massor av omraden i manniskors liv sa kan man anda dra slutsatsen att det ar en bra sak att kompletera sina andra halsoaktiviteter med.

forsta lanken jag hittar bland hundratals sidor pa "mindfullness science depression"

"Participants in the mindfulness program showed extremely good attendance rates (92%) and reported high levels of satisfaction with the training. Furthermore, very few (5%) dropped out of the course before completion. Those who went through the mindfulness program improved in nearly every measure of fatigue, depression and quality of life, while those who received usual medical care declined slightly on most of the measures."


http://esciencenews.com/articles/2010/09/27/mindfulness.meditation.may.ease.fatigue.depression.multiple.sclerosis


forskning fran UCLA

http://psychcentral.com/news/2007/06/22/the-science-of-mindfulness-meditation/910.html

http://www.sciencedaily.com/releases/2010/12/101206161734.htm


http://scienceblog.com/40849/mindfulness-meditation-found-to-be-as-effective-as-antidepressants-to-prevent-depression-relapse/

mitt rad var som sagt inte menat som ett botemedel mot aktiv depression utan som en praktik for att hantera sadana saker battre i livet vi framtiden. som sagt finns det massor av forskning som sager att vipassana/mindfullness har valdigt god inverkad pa mentalt valmaende och motverkar depressioner.

Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.

2011-02-02 15:46
att nagon inte ar utbildad efter svensk vardstandard gor dem inte till amatorer, nagon som har lagt halva sitt liv pa en traningsform, i det har fallet en 2500 ar gammal mental traningsform som han lart sig av en annan person som lagt annu storre del av sitt liv pa samma traningsform gor honom inte till amator. dock far man ju avgora sjalv hur man vill vardesatta den erfarenheten. och da de buddhistiska inslag som finns i just den har utbildningen ar ytterst strikt tagna ur den aldsta formen av buddhism (vilken ocksa rakar vara den som mest foresprakar personlig utveckling framfor organiserad religion eller tro och metafysik) sa kan den knappast kallas new age. genom att kalla dem amatorer gor du ju alla hantverkare som lart en konstform i nedstigande led for amatorer. i mina ogon ar det en inskrankt syn pa varlden. allt behover inte vara certifierat och specialutbildat och inspekterat av tio byraer for att ha en god och verklig effekt. vetenskaplig utforskning av ett amne ar inte det som blaser liv i det, vetenskapen upptacker att meditation har mangder av nyttiga fordelar som munkar och aven vanliga manniskor i ost kant till lange utan ett fullgott vetenskapligt satt att kategorisera det hela. meditation ar avcen tillrackligt enkelt och praktiskt i sin karna for att det inte ska spela nagon roll om det lars ut i en klostermiljo eller pa ett behandligshem, lararens enda funktion ar i princip att vara dar som ett stod som kan uppmuntra an att inte ge upp nar man kanner att man stoter pa hinder.

och aterigen, jag la det som en parentes, jag kanner att det har skankt mig enorma verktyg for sjalvkannedom, svara kanslor och introspektion och ville dela med mig till nagon som verkar ha svart att hantera svara men naturliga kanslor.
jag tror som sagt att jag till och med skrev att det kandes nagot obekvamt att tipsa om det men att det varit sa betydelsefullt for mig att jag anda ville ge honom en chans att upptacka det.

jag ar fardig med disskutionen, det ar bara korkat att ha den har, jag skickade meddelande till dig, vi kunde tagit det dar da det som sagt ar offtopic, du vill ta det har for att du vill visa for whoa hur skarp du ar i fraga om att knacka religosa manniskor i disskution men tyvarr hittade du intre en religos manniska har utan bara en som ar oppen for olika beskrivningsmodeller for verkligheten och da sarskillt de upplevelser som ligger narmast den direkta erfarenheten av livet i verkligheten (som ar enormt svart att kvantifiera eller aterskapa i lab). jag kan sitta har och droppa lankar fran hundratusen vetenskapsmagasin och universitetshemsidor om de fordelaktiga effekterna av buddhistisk (precis som man kallar jungiansk psykologi jungiansk utan att det blir en religion, vilket det val nastan ar idag men anda, hehe!) meditation men jag har inget storre intresse av det. det ar val anda ingen nyhet att det finns ett glapp mellan vetenskapliga upptackter och deras utbredda aplikation i varden? att forskningen inte ar god nog at svensk sjukvard annu gor den inte icke existerande.

vill du fortsatta disskutera meditation kan vi ta det privat. men jag tror som sagt bara du vill mata ditt ego med besserwisser fasoner infor alla 20 aringar har och inte har nagot intresse av en riktig disskution.

behovber du otvetydliga bevis for allt du gor i livet som far dig att ma bra? det ar ganska sorgligt anda.

forskningen verkar halla med mig internationellt eller hur? erkann nu mabande, kliv ut ur din allvetande egobubbla lite och erkann att du har fel i att det inte verkar finnas bevis for att det ar nyttigt mot depression. det vore bra for din utveckling som manniska tror jag.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.

2011-02-06 16:09
Joel413 P27, Mabande P34

vad fan håller ni på med?


Hajjaru

Känner med dig. Vill skriva nåt skitbra råd här men jag har inte kommit dit än. Av tidigare erfarenhet har jag lärt mig hur viktigt det är att prata om saker. Speciellt det som är allra svårast att snacka om. Vad det är vet bara du. Men attackera det. Rationalisera inte under såna stunder, det kan du spara till när du ska klara av att jobba etc. Såna bilder måste få komma fram och dina känslor kring honom kommer troligen variera en del först, för att sedan allt eftersom bli mer av en helhetsbild. Det är när grejer hålls instängda som de blir infekterade, och så fruktansvärt laddade. Om man däremot tvingar sig själv att kasta fram det och sätta ord på det, formulera det och formulera det inför någon som är bra på att lyssna så hjälper det dig, även under en extrem low.

Om du inte totalt avskyr att skriva/teckna så skulle jag vilja rekommendera det. Dra på grym musik och låt dina händer bara spy ut alla känslor, intryck och associationer när du inte orkar prata mer. Det behöver inte (och ska kanske inte?) kretsa helt specifikt kring honom. Låt det bara komma, tänk inte.

Det är ett helvete men det går.
 

2011-02-07 15:12
QtimesU: jag försökte besvara mabandes off topic grej i privata meddelanden för att det kändes smaklöst att ha en paralell disskution som inte har med saken att göra i en såpass känslig tråd men av någon anledning (för att han ville skinainför sin publik antar jag) fortsatte han skriva här. förhoppningsvis rensar väl någon admin tråden så snabbt som möjligt..
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.

2011-05-19 17:30
Jag vet på ett ungefär hur du känner dig, jag vart misshandlad av min pappa i 11 år, jag är dock fortfarande väldigt ung, hur ung säger jag inte men jag är mindre än dig iallafall. Han misshandlade även min bror i 12 år och morsan i 15 år. Tror det var jobbigast för mamma hon kom ut från balkan kriget som 16 åring och gifte sig med han när hon var 18. Plus på allt det så vart jag mobbad i skolan 6 år.

Under tiden de bodde tillsammans var jag den som tog hand om allt och alla, jag växte upp snabbt, tog hand om mamma och min bror. 2008 så skiljdes dom, brosan och mamma var i princip inne hela tiden och var sjukt deprimerade. Under den tiden passade jag på att dra ut på stan, dricka med polare, röka etc. Men jag var inte deppad jag bara var ''fri'' för ingen annan orkade.

Sen börjar morsan träffa en man de träffas oftare vi flyger till honom i tyskland han kommer till oss etc. han var helt okej tyckte jag. När han flyttade in hit började jag avsky honom jag ville inte ha någon extra person som bestämde över mig och jag vill inte ha någon som ska låssas vara farsa.

Så mina till en början deppresioner började gå ut på honom. Vi bråkade konstant varje dag i över 1 år och alla led. Jag hade börjat gå till kurtorn innan det pga att jag började skära i min hud för att få bort all ilska och sluta vara ledsen. Så jag fortsatte 2 år med samma kurator jag tyckte han var dum i huvudet jävla idiot som snackar om vad han gör på helgerna och inte frågar mig någonting.

Jag bytte kurtor, hon var seriöst den sämsta ever ville ringa SOC för allt. Jag drog mig ur låssades att allt var bra och sket i kurtorer. Efter ca 6 månader fall jag in i en stor deppresion och det märktes på mig på mina betyg etc.

Jag började gå hos den gamla kuratorn igen och jag tyckte det kändes lättare denna gång. Jag började även skriva ner i en bok som jag själv valde och tyckte kändes rätt. Jag skrev ner varenda jobbig/dålig tanke eller om något gjorde mig arg/ledsen. Även den hjälpte. Jag fortsatte att gå till kurtorn jag märkte ingen skillnad men andra gjorde det.

Jag slutade gå hos honom då jag började fixa allt själv, en kväll satt jag och pratade med en polare på skype och vi diskuterade detta ämne just och han undrade varför jag var deppad etc. Och jag började tänka på det. Jag tänkte på det, log och sa till mig själv ''Ja varför?'' sen släppte allt och det var som en varm känsla bara spred sig i kroppen när jag bestämde mig att jag inte orkade slösa tid på honom och allt som hade hänt.


Ursäkta att texten vart så lång men ärligt talat är det här en kort veriation av just den tiden då allt detta hände, det jag ville säga var att allt tar sin tid och att det antagligen kommer va asjobbigt ett bra tag och du kommer må skit men kämpa dig igenom allt och försök förstå och försök släppa de.

Peace
Vi växte upp tillsammans för att sedan splittras för alltid