Falska människor, jag vägrar spela spel!
Jag har tappat hoppet om människor. Alltså, jag mår bra, trivs mkt bra med mig själv, gör det jag vill göra..och älskar livet. Men jag råkar alltid ut för dom mest konstiga människorna. Tjejkompisar som snackar skit, går bakom min rygg osv..och är allmänt dumma i huvudet, tjejer som jag litat på men som hugger mig med en kniv i ryggen så fort jag vänder mig om. Likadant är det med killar, jag är som en idiotmagnet..dom dras verkligen till mig, den ena värre än den andre. Killar som vill träffa mig, som visar sig ha fru å barn eller flickvän, killar som visar sig vara helt sjuka i huvudet osv.. jag förstår inte varför det måste vara såhär alltid..tycker det är jobbigt. Jag är hur snäll som helst och jag tycker inte att jag förtjänar en massa idioter.
Dessutom.. när jag nån ny kille..så ska det alltid vara ett jävla spel, det känns som att det enda jag får gå runt och oroa mig för är att jag ska göra fel, säga fel eller något... missförstå mig inte nu..jag säger precis vad jag tycker osv.. det är inte det. Men det känns som att inget jag gör duger och att allt blir fel, pratar man mkt är man för jobbig, är man tyst är man för blyg, kan man inte ha sex med någon man inte gillar eller känner något för än så är man tråkig, kan man tänka sig att ha sex med nån man inte känt länge fast man gillar den, så är man en slampa. Hör man av sig för ofta så är man en stalker, hör man inte av sig alls så blir killen galen och kväver mig med samtal och sms...jag orkar inte med något jävla spel. Kan man inte bara få vara precis som man är och säga vad man tycker och tänker, gillar jag nån så vill jag träffa den och säga att jag gillar den..jag vägrar spela nått spel.. måste man verkligen göra det för att inte bli utspelad själv?
Jag vet inte om nån fattar vad jag pratar om.. men om nån vill analysera detta så varsågod! Det känns inte roligt att känna att det inte finns några snälla och bra människor alls .
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
|