Frihet?
När allt har nått sin gräns och ditt liv inte verkar finna tröst i något vardagligt som kärlek, hälsa, säkerhet. Kan man glädja sig åt frihet?
Just nu sitter jag här, mer sänkt än någonsin. Hänger i princip kvar i den tunnaste tråden som omöjligt går att se.
Jag antar att det jag vill säga är att jag letar efter motivation till livet. Känns som det minsta lilla goda du blir tilldelad blir taget ifrån dig innan du ens hinner känna av det.
Så i brist på kärlek, pengar, sällskap, hälsa etc.. Kan man som född och uppfostrad svensk nöja sig med att man åtminstone har sin frihet?
Känns inte helt omöjligt för mig att hänga kvar endast på det tills tiderna blir ljusare. 8 år av depression har minst sagt varit en berg & dalbana. Men jag anser mig själv vara stabil och fortfarande psykiskt frisk så självmord är inte nära ett alternativ. Men på något sätt måste jag hitta motivation till livet, känner att mitt psyke svävar i fara annars.
Så... Frihet? om det finns ett sätt att uppskatta sin frihet som svensk och i Sverige, är det någon som har tankar om det? T. ex. hur man kan tolka vårat samhälle och bete sig för att glädjas åt det?
Även om jag är skuldsatt etc. så har jag aldrig känt mig intryckt i ett hörn om ni förstår vad jag menar. Frihet har alltid varit givet för mig
:O
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
|