Varför är det så svårt att släppa någon?

Det kanske är så att du möjligtvis tror att hon gör dig lycklig/kan göra dig lycklig nu när du har förlorat dina närmste. Sen skillnaden är just att du vet att du har chanser att göra något åt saken, då som att försöka bli tillsammans osv.

Beklagar sorgen .

Just för man vet hur det känns att förlora någon och smärtan det skapar gör att det är svårt att tänka klart när man älskar någon av två skäl. 1. man är kär. 2. man är mer rädd än normalt för att förlora personen. Ett råd relationer som startar med otrohet är nästan alltid en flykt från att hantera sina problem och håller nästan aldrig.
Kanske är det mer en dröm om kärlek en henne som person du klamrar dig fast vid. Finns bara ett sätt att ub reda på dock. Försök bli ihop.

Gör klart eran relation innan du påbörjar något nytt på minskar dina skäl att bli övergiven.

Jag känner igen det där du säger, det finns väl inge bättre sett en att låta tiden gå. Tillslut så glömmer du henne och sen en dag när du träffar henne på stan kanske du säger hej och sedan går där ifrån och tänker "hur kunde det ta så lång tid att komma över henne". Det hände mig förra veckan. Kändes så skönt, har gått och tänkt på henne i 3 år men nu är det borta. (Kan ju bero på att hon hade blivit så himla smal och ful, men vad vet jag)

Ska försöka säga det på ett sätt som inte låter drygt men du lever i en illusion, en önskedröm om hur allt ska vara. Man kan enkelt hjärntvätta sig själv till allt möjligt, inklusive hänga upp sig på en person. Vet om en och annan som idag i 50-års åldern inte klarat att släppa en ungdomskärlek och därför är miserabla och ensamma. Vakna upp till den barska verkligheten där du antagligen inte får som du vill eller vad du önskar i livet, där folk hugger folk i ryggen på daglig basis. Menar inte att låta cynisk men ju mindre du förlitar dig på drömmar desto mindre besviken blir du. Jag vet att det säkert är svårt att intala sig att se logiskt på saker och ting men snacka med någon som arbetar med sånt här så kan säkert hon eller han få dig att se situationen på att annorlunda sätt I guess. Hade en sån tjej i huvudet under ett par år som yngre som jag tyckte mig vara kraftigt förälskad i (inte besvarade känslor men hon var kär i mig innan jag insåg vad hon ville) och som satt i under de efterföljande åren som en ångestladdad jävla paria. Idag har jag blivit visare och inser numera att det bara är ett skämt att tro på att livet ska vara som i valfri sockersöt romantisk komedi. Så för att sammanfatta, du har en bild av dig och henne och har fixerat dig vid den bilden eller illusionen, byggt upp en hel värld omedvetet i det undermedvetna där du mer eller mindre är kraftigt bunden till henne och inte kan släppa henne. Säkerligen tänker du på massa olika aspekter där du bakar in henne i sammanhanget för att grubbla sönder dig ännu mer. Min lösning: vakna upp och se hur kall och orättvis världen egentligen är, acceptera det och gå vidare. Lycka till. Som sagt, menar inte att låta dryg eller ngt medvetet även om inlägget kan tolkas ganska hårt.

Beklagar sorgen ang din familj.

Självklart finns det mkt bra och ljusa aspekter också, hehe.. Menar inte att låta som någon iskall jävel, men köp inte hypen kring relationer, jag har mer eller mindre gett upp den synen för gott numera. Självklart kan man träffa partners, gifta sig, kanske skaffa barn, gilla någon och that's all fine. Men det du gör luktar mer som exakt det som de personerna jag nämnde gjorde och som slutade med att de inte har haft vare sig barn eller andra relationer på 30 år. De hängde helt enkelt upp sig på en sockersötad drömbild/fixering och klarade inte av att släppa det. Tänk mindre och gör mer av annat istället som skänker dig glädje. Hobbys, vänner, resor osv. Sen en vacker dag har du kanske glömt henne helt och träffar någon annan tjej. Men som sagt, förvänta dig inte att "kärlek" ska vara för evigt och följa några mallar från valfri Meg Ryan film, that's all bullshit, ^^

//Paz

I ditt fall kanske det har med trygghet att göra.. Speciellt då du skriver att du förlorat familjemedlemmar, och att den här tjejen var den första du litade på. Att förlora en trygghet är något av det värsta man kan vara med om, speciellt om du samtidigt var kär i tjejen.. Men som andra skrivit så är det viktigt att du inte bara har en drömbild av allt i huvudet, utan försök även tänka på faktumet att ni faktiskt bråkade jämt, att ni båda hade förhållanden osv. Det är så lätt att romantisera kring sånt där.

Jag har varit med om något liknande det du beskriver. Precis som för dig så var han den första jag litade på, fastän vi precis som du bråkade hela tiden och hade andra förhållanden. Efter många tårar och sömnlösa nätter så sa vi upp kontakten för sista gången, jag tror det var tre år sedan nu. Jag klarade mig ur det ganska smärtfritt, men det gjorde inte han. Och hur mycket jag än försökt hjälpa honom så har jag lärt mig att det är ingen annan än han själv som har ansvar för det, vi båda startade på samma punkt och därefter gjorde vi olika val.

Det viktigaste du bör komma ihåg är väl kanske att du är din egen lyckas smed, man måste ibland väga fördelar mot nackdelar, hur ont det än gör. Hur mycket man än gillar någon så kan man inte heller plåga sig själv.
Kom även ihåg att det är du som har ansvaret för ditt välmående, tänk på dig själv som din egen bäste vän och behandla dig själv därefter :).
Sen vet jag inte hur mycket det rör dig men under de där åren så hade åtminstone jag behövt förstå att jag och mina känslor är lika viktiga som alla andra.

Och angående det där med att börja träffa andra så fort som möjligt.. Jag skulle nog rösta nej på det. Ta din tid att bearbeta det. There's plenty of fish in the sea, men du kommer inte hitta rätt förrän du är redo för det. Och om du ändå skulle göra det så kommer det bara fucka sig om du fortfarande går och tänker på någon annan.

Har nog inte så mycket mer att bidra med.
All lycka till dig!

GhostfaceKillah - Ja jag tror nog att mycket ligger i min osäkehet då hon varit den första som funnits där för mig på riktigt. Levt helt på egen hand i 3 år nu. Jag vet ju dock att hon gör mig lycklig, för alla stunder vi hade var dom bästa i mitt liv, och jag kunde liksom se klart i allt annat och inte gräva ner mig.
Tack för synpunkten :)
peace <3

snapphona - vår relation startade inte med otrohet, om jag var otydlig på den punkten. Startade med att vi blev jätte bra kompisar och finns känslor för varandra men sedan åkte jag bort i två veckor och kunde inte höra av mig så hon trodde jag hittat nån annan och inte ville säga något. sedan gjorde allt för att komma över mig och när jag kom hem hade en annan. och ca 6 månader senare blev jag också tillsammans med någon annan. men efter 9 månader med den tjejen gjorde jag slut för den här tjejen i fråga. Men du kanske har rätt att vi ska försöka iaf. Vi har tagit upp kontakten igen efter en lite dramatisk grej som hände.

widegren1990 - det tog mig 6 månader förra gången, och då hade jag inte ens i närheten såna här känslor. nu känns det helt omöjligt. känns som att få hjärtat krossat av samma tjej igen blir för mycket. haha good point där på slutet ;P

GAIA - jag trodde inte på kärlek innan den här tjejen, tror inte på kärlek efter den här tjejen. det känns som man bara har en enda kärlek i livet sen förstår man att kärlek inte håller. men tycker inte du låter dryg, mestadels förnuftig.. :) men risken att jag blir utan barn är 0 %.. redan för sent ;) tack för den tankeställaren. behövdes nog..
Peace <33

fiken - ska jag bry mig om att försöka lösa det nu? vi ha snackat igen och vet inte om hon menade så för det var rätt luddigt men hon skrev något i stil med "vi kan lika gärna fortsätta prata med varandra och jag väntar tills du släpper in mig igen för jag mår bara mer piss om vi inte har kontakt". hon har varit min stora trygghet, det är nog så. Och hon som räddat mitt liv faktiskt, hon var jätte hårt på mig och fick mig att sluta med droger, sluta bråka med folk, att ta mig i kragen. hade tillräckligt med knas med polisen. en till liten grej och jag hade suttit inne nu. du skrev mycket tänkvärt.. tack så mycket :)

Jag antar att tjejen varit ditt enda stöd sedan dina nära och kära försvann och att förlora henne vore som att förlora (kanske) sin bästa vän, så det vore ett minus på minus.

Och dethär med att skaffa en ny direkt efteråt, det funkar inte, tro mig, jag har varit med om det och då tänkte jag på en helt annan kille som jag hade småkänslor för. Varje gång jag umgicks med min dåvarande pojkvän så var jag nästan frånvarande då jag jämt drömde om den andra killen. Jag tycker att du ska glömma henne, då ni sagt upp kontakten flera gånger borde det vara ett bevis på att det är något som inte stämmer och om ni ska envisas om det så kommer nog båda bara lida utav det.

Mitt tips för att du ska kunna glömma henne lite enklare är väl att du ska försöka hitta någon trevlig att prata med, någon som får dig glad. (För oftast när man är glad så glömmer man bort tid och rum) och som ett pluss på kanten så får du fina minnen med någon annan istället för henne.

Lycka till!

MizzyD Trådskaparen är död..

Xelly - vad hände? :O

MizzyD Självmord

R.I.P :'(

Jag tror det kan vara så enkelt att döden är ett oundvikligt scenario som vi alla ställs inför förr eller senare. Vissa har en omedveten acceptans inför detta och därför slår det inte lika hårt, som situationer i vardagen som vi faktiskt kan påverka, exempelvis relationer. Därför tror jag just att dina känslor kring den här relation känns starkare än förlusten av en anhörig eller vän.

Det kan såklart handla om ett kontrollbehov från din sida också, isåfall borde du rannsaka dig själv eller söka hjälp.

Dirty_D Är du me eller? :O

Inte helt..

shiit hade inte sett tråden.. RIP storebror.. Han är saknad som fan och fan vad han led över den här bruden.. ända in i slutet.. :'(