Älska sin mamma
Jag älskar min mamma ooootroligt mycket. Nu vet jag att många säger det om sin mamma. Det är nog ganska självklart att man älskar den som gett en liv, om hon varit en bra mamma dvs.
Jag har varje dag, sedan liten fått ångest för och tänkt på vad jad skulle göra utan min mamma, vad jag kan göra för att göra henne stolt, för att hon ska ha det bra osv osv..nu låter det verkligen som mors lilla dotter, och det är inte så..jag har varit för jäklig mot henne och är det fortfarande ibland. Trots att hon är den människa jag mest älskar i världen!
Jag har varit inne på att plugga till läkare (trots att jag haaatar matte, fysik, kemi och tanken på att plugga som ett djur i så många år. Men jag vet att det skulle göra min mamma oerhört stolt och jag skulle tjäna myyycket pengar så jag kunde köpa hus åt henne, skicka iväg henne på massa resor osv. Sen går jag runt varje dag och spekulerar hur jag kan göra för att hon ska leva frisk väääldigt länge och hur länge hon skulle kunna leva i såfall och hur gammal jag skulle vara när hon en dag lämnar mig. Tänker på om jag skulle kunna stå ut att leva utan henne oavsett om jag hann bli ganska gammal. Trots att jag vet att jag kan dö innan henne eller den hemska, ångestväckande möjligheten att hon en dag kan lämna mig av annan orsak än ålderdom. Jag vill inte ens ha barn för jag vill inte att någon i hela världen ska vara viktigare än min mamma. Jag tror inte det är normalt...Jag tänker på det varje dag och det hindrar mig från att göra en del val.
Är det någon som känner / har känt såhär? Eller verkar det konstigt?
Tacksam för svar...
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
|