I början av Januari 2014 låstes Whoa och du kan alltså ej logga in eller skriva något nytt i forumen. Innehåll i forum osv kommer finnas tillgängligt. Läs Mer »

Orkar man inte älska längre vid en depression?

Övrigt - Vardagsfilosofi

   

2009-06-14 22:32

Orkar man inte älska längre vid en depression?

Nu menade jag inte som i "make love", utan att ha känslor, vara kär i någon.

Har en närstående som nämner att hans tjej är inne i en depressionsfas och hon säger att hon inte vet hur hon känner för honom längre, ibland vet hon att hon älskar honom och ibland vill hon inte ens se honom osv. Hon tror att det beror på en depression.

Efter att jag hört det så händer det mig också. Jag träffade en kille, han sa att han gillade mig och vi sågs väldigt ofta ett tag. Jag visste redan från början att han har nån sorts av depression o nu dom sista dagarna har han inte ens orkat träffas. Jag har läst mycket om depressioner och jag vet att man oftast inte orkar göra någonting. Bara att gå upp ur sängen kan kännas jobbigt. Men kan det även gälla känslor? Att man inte oorkar ha känslor för någon? När jag gillar nån så vill jag se den ganska mycket, alltså tror jag inte att jag självmant skulle välja att inte se den på flera dagar även om jag var deprimerad. Iofs så har jag aldrig haft riktig depression. Kanske har svårt o förstå mig på det.

Sååå till frågan. Vad tror ni? Har ni någon erfarenhet av detta fenomen?

Hehe, tacksam för svar :)

Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.

2010-05-29 17:44
När jag faller in i depressioner så föredrar jag oftast att stänga folk som kan såra mig ute och att bara ligga i sängen i flera dagar. Då orkar inte prata med någon och allra minst med någon som står mig nära (eftersom jag inte orkar svara på jobbiga frågor om varför jag mår som jag gör). Sen kan det även hända att jag lägger alla mina tankar och min energi på mina vänner och håller mig sysselsatt som förnekelse på mitt dåliga måeende. Tycker det framförallt känns lättare att tänka för andra än mig själv i dessa stunder. Ibland blir jag också extremt bekräftelsesökande och gör allt för att få höra det där "lilla extra".

Så depressioner kan urarta sig helt olika, men är oftast väldigt individuella. Om han nu är inne i en depression så gör du bäst i att inte vara för på och att allra minst starta någon konflikt. Ge han bara lite tid och du så småningom kommer få svar på dina frågor.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
Groupie

2010-06-10 00:20
Sabrin F20

Är det någon som varit deprimerad sen hittat nån man verkligen gillar och plötsligt mår bättre?


jag.
Jag kanske inte alltid har rätt, men jag har då fan aldrig fel!

2010-06-10 00:50
personligen har jag mest upplevt precis motsatsen, jag har haft någon jag tyckt om men hamnat i någon slags depressivt tillstånd och av ren ångest och avsky mot närhet gjort slut med personen i fråga. i långa perioder har jag valt isolering bara för att slippa behöva uppleva vänlighet och känslor, periodvis har jag uppträtt extremt aggressivt mot vänner och familj bara för att de ska hata mig så att jag inte ska behöva träffa dem. en slags skyddsmekanism antar jag. den avsmak jag känner för intima situationer gör att jag knappast tror att det skulle kunna hjälpa mig. men det är väl som allt annat individuellt
http://www.kommandot.se/wp/

2010-06-12 15:49
Däremot om man är i ett förhålllande och blir deprimerad när man är i de så kommer varken
sex/komplimanger/närhet göra en gladare.


Det är väl högst individuellt att att såna saker inte gör en gladare?
Jag har varit inne i en depression sedan slutet av januari och är fortfarande kvar djupt ner i den, men utan min pojkväns kärlek så skulle jag aldrig ha klarat mig såhär långt som jag har!
Självklart så löser sig ju inte alla problem, men kärleken gör att jag iaf orkar kämpa lite mer. :)
If you smile at me you know I will understand Cause that is something everybody everywhere does In the same language
Producent

2010-06-15 00:52
Deprimerade människor är ego centriska och om ett förhållande finns emellan så kommer förmodligen personen som mår bra att ta den hårdaste smällen, för även om partner försöker rädda den deprimerade så kan det också sluta med att den deprimerade personen bara drar och skiter i hur du mår. Tänk om du var denna personen som mådde bra och hade denna mål att aldrig ge upp? tänk om det går flera år sen helt plötsligt så bara drar denna partner, hände mig, jag kommer aldrig mer ta emot sånt skit igen. Mitt enda tips är nog, i sinnet tror man att det är värt det för en person, men om det går ut till den stunden att denna personen vill inte se dig för att den får skuldkänslor som en partner så säger jag bara det är redan kört, dra dig där ifrån.
http://soundcloud.com/orlandog
https://www.facebook.com/OrlandogPsy
https://www.youtube.com/user/OrlandogPsy
Rappare

2010-07-27 22:11
Inte läst tråden nu, men... Beroende på roten till depressionen kan det även vara så att personen i fråga känner sig för värdelös för att förtjäna din uppmärksamhet, hur illa du gärna vill träffas, umgås eller få honom att må bättre.
Vet inte om det jag säger hjälper någonting, men nämnda situation har erfarenhet av från personer i min närhet. Depression kan också komma från en osund social destruktivitet, att man förstör sina mänskliga kontakter för att bekräfta hur dålig man faktiskt är. Man får, som frisk person, vara försiktig så man inte blir neddragen i bergochdalbanan som kan uppstå hos en deprimerat sjuk person. Sånt förstör ens eget liv också.

2010-08-07 20:31
När jag mådde som sämst och sa åt min pojkvän att jag inte orkade ses, att han inte skulle komma osv, så kom han ändå hem till mig och lade sig och kramade mig medans jag låg och grinade under täcket i timmar. Han låg förstås inte så i timmar, men han höll sig i mitt rum hela tiden, kollade tv och höll mig i handen eller satt och läste en bok bredvid mig, spelade gitarr, whatever... Jag hatade honom för det i början och skrek åt honom att gå, men till slut var det ändå jävligt bra av honom för nu för tiden när jag mår dåligt så vänder jag mig till honom direkt istället för att isolera mig, vilket man i längden mår bättre av som deprimerad.
Jag vet förresten inte alls hur han orkade med mig eller hur han klarade av att inte själv bli deppig. Så fort jag tittade upp ur täcket några sekunder för att titta på honom så log han bara mot mig och sa hej. Frågade om jag ville ha te eller o'boy typ.
Den ska jag gifta mig med någon dag. :)